Palmer, solsken och fem lager taggtråd

Det var en gång en liten blogg som kände sig bortglömd…
Förlåt! Nu är jag här.

Som de flesta av er säkert vet, har jag varit hemma i Sverige på sommarlov. Och svettats. Sedan har vi varit i Bangkok på semester i två veckor. Och svettats. Nu är jag tillbaka i Saudi – och svär.
Solen är så het att den bränns, och jag måste dra på mig den långa svarta abayan ovanpå kläderna när jag går ut på stan. Det känns väldigt saudiarabiskt att segla fram med tygmassorna fladdrande runt benen, medan maken går bredvid klädd i t-shirt och shorts. Då svär jag.

Men inomhus lever vi gott i svala, luftkonditionerade miljöer, och om ett par veckor börjar temperaturen ute att sjunka. Då kan man glänta på ytterdörren och välkomna vår bästa tid; Hela hösten och långt in i mörka december är vädret här i Riyadh som den mest perfekta svenska sommar. Torrt, soligt och sådär 25-30 grader…

Nu hör jag otåliga röster från era bakre led; ”Men hallå – när du äntligen bloggar igen, ska vi inte få höra något om läget i Saudi? Krisen? Hotet från ISIS? Tänker du prata om VÄDRET?? Är du blond eller…?”

Japp, härligt solblekt!

För så är mitt liv här. Ytterligheter korsar varandra hela tiden, världsläget blandas med frissa, gym, goda middagar och jobb.

Det är lite skakigt i regionen, som bekant. Förutom det man kan läsa i svenska medier, finns både lugnande och oroande nyheter i den lokala rapporteringen här. Till de lugnande hör väl att alla fem ledarna i gulfstaternas samarbetsorgan GCC, är överens om att nu samarbeta med väst för att stoppa ISIS och andra terroristgrupper från att vinna ytterligare mark. Det mobiliseras med kraftiga förstärkningar av såväl utrustning som bemanning längs ländernas gränser.
SaudiSaudiarabiens kung Abdullah, invigde i fredags en första sträcka med ogenomträngligt flerradigt taggtråds-stängsel, som ska löpa längs hela landets norra gräns, för att tillsammans med övervakningskameror och modern kommunikationsutrustning, stoppa alla inkräktare; fiender, smugglare och terrorister. Som en arabisk variant av Kinesiska Muren … The Great Wall of Saudi.

Dessutom håller man koll på varenda steg som tas i riktning mot den heliga svarta stenen i Mecka (Kaaba), som terroristerna har hotat att jämna med marken. Snart är det dags att släppa in två miljoner muslimska pilgrimer i landet. I slutet av september kommer de från hela världen till Mecka, för att gå sju varv runt just sagda svarta fyrkant. Det ger liksom en extra krydda till situationen.

En annan oroande faktor är att Wahhabi – den rigida tolkning av islam som hela ISIS bygger på – faktiskt är samma grundsyn som styr Saudiarabiens konservativa prästerskap, och därmed den övervägande delen av den saudiska befolkningen. Samtidigt fördömer landets ledare det som ISIS gör och står för.

Jag tycker det hela känns ungefär lika tryggt som att befinna sig på San Andreas-förkastningen i Kalifornien. En religiös jordbävning är oundviklig, men man vet inte om den sker imorgon eller om hundra år.

Nä, nu är det efter midnatt här. Jag ska strax lägga huvudet på min svala kudde i vårt luftkonditionerade sovrum, och jag vill drömma något snällt och tryggt och rosarött.

Så det är bra att kungen bygger taggtråd. Det är det.

———-

Saudi Gazette report:

JEDDAH – Custodian of the Two Holy Mosques King Abdullah inaugurated on Friday a multilayered fence along its northern borders, as part of efforts to secure the Kingdom’s frontiers against infiltrators and smugglers, the Saudi Press Agency reported.
The King announced the launch of the first stage of a border security program, covering 900 kilometers (560 miles) of the northern frontier.
The project includes five layers of fencing which will cut the “number of infiltrators, drug, arms and cattle smugglers to zero,” SPA said. It said surveillance would be reinforced by watch towers, night-vision cameras and 50 radars.
Control complexes have been built in areas stretching from Hafr Al-Batin in the northeast to Turaif near the Jordanian border.
The project, which the King launched in the presence of King Hamad Bin Issa of Bahrain, has 38 communication and 40 surveillance towers, and is equipped with 85 surveillance posts, 50 day-and-night surveillance cameras, 10 monitoring and surveillance vehicles, a 1.4-million meter fiber optics networks.
There is also a training center for officers and personnel in Arar which includes simulation, administrative, educational, health and entertainment facilities. At his palace in Jeddah, King Abdullah watched with the Bahraini king a documentary tracing the project’s several phases.
Interior Minister Prince Muhammad Bin Naif also briefed the King about the project using model replicas.

Publicerat i folket och religionen, Gulfkrisen | 1 kommentar

Tyck inte synd om de fastande muslimerna!

Ramadan-moonIdag började Ramadan, muslimernas fastemånad.

Jag är visserligen hemma i Sverige, där regn och kyliga vindar effektivt suddar ut minnet av palmerna, hettan och böneutropen hemma i Saudi.
Men Ramadan började i alla fall idag.

Tre vise män har kunnat se nymånen med blotta ögat, och det officiella startskottet har gått ut över världen från Mecka.

Innan jag kom i kontakt med mitt tillfälliga hemland (tänk att det redan är ett år sedan!) och blev nyfiken på vad Ramadan egentligen går ut på, visste jag inte mer än att ”alla muslimer ska fasta hela dagarna en hel månad, stackarna”. Men vi ska inte tycka synd om dem alls! Ramadan är en glädjens månad. Deras Jul och Nyår, för att göra någon slags emotionell jämförelse.

Ramadan infaller i den muslimska kalenderns nionde månad, vilken förskjuts några dagar varje år ur vår kalenders perspektiv. Det var under det 26:e dygnet denna månad som profeten Mohammed fick Guds första budskap av ärkeängeln Jibril (Gabriel). Han började då nedteckna dessa budskap i det som skulle bli Koranen. Det är själva grundanledningen till att man firar Ramadan.

Fastandet får sin förklaring om man vet att ordet Ramadan kommer av uråldriga arabiska ord för stark hetta, bränd mark och brist på proviant. Det var Mohammeds belägenhet när han fick sin uppenbarelse. Han var utsvulten och törstig, och solen var het. Muslimerna högtidlighåller denna händelse genom att fasta från gryning till skymning, och be så mycket som möjligt.
Varje god muslim ska läsa koranen från pärm till pärm under fastemånaden. Den som ber under det heligaste 26:e dygnet, ”Härlighetens natt”, blir flerfaldigt belönad, då denna bön då räknas som 1000 månader…

Tanken är att man under denna tid ska rena själen, bortse ifrån värdsliga ting, lägga ner vapen, glömma konflikter och dela med sig till fattiga. Det är påbjudet att varje muslim under Ramadan ska skänka ca 2.5 procent av sin inkomst till välgörenhet.

Pynt2Fastedagen bryts när mörkret infaller. Då blir det stor familjefest långt inpå småtimmarna. ”Iftar” (frukost). Man går på Iftar-party till vänner, släktingar och även företagen ordnar Iftar-fester. Städer och byar är dekorerade med lyktor, färgade remsor och fantasifulla ljusslingor som påminner om våra juldekorationer.

Iftar inleds försiktigt med lite vatten och dadlar, samt yoghurt. Sedan äter man tills det tar stopp. Och se’n äter man lite till.

Dagarna under Ramadan börjar inte förrän framåt normal lunchtid och alla muslimer har förkortad arbetstid under denna månad. 5 eller 6 timmar, det är olika i olika länder. I Saudiarabien är det 6 timmar.
Icke-muslimer måste fortfarande jobba sina åtta timmar, även om de inte heller får äta eller dricka! Åtminstone inte så att någon muslimsk kollega ser. Och äter man på offentliga platser blir det oerhört stränga straffpåföljder.

Man får heller inte röka eller ha sex. Mellan gryning och skymning alltså. Jag är osäker på om man under nattens timmar tar igen dessa aktiviteter lika ivrigt som man kompenserar ätandet…

Här ska dock inflikas att i de västerländska compounden flyter livet i stort sett som vanligt under hela Ramadan. Med mat och dryck och – ja, som vanligt… Den enda skillnaden är att dygnet förskjuts eftersom alla är morgontrötta.

Jag har inte varit i Saudi under Ramadan och jag tänker heller aldrig vara där under Ramadan. Men maken, stackarn, måste jobba hela månaden. Så han är kvar därnere i hettan. Vill han ha lunch får han åka hem till compoundet och äta.

Ramadan avslutas med en grandios fest, Eid al-Fitr. Det är årets största högtid för muslimerna. Den infaller dagen efter sista fastedagen och följs av flera dygns oavbruten matfrossa med familj och vänner. Alla önskar varandra Eid Mubarak! Happy Eid! och det är karnevalskaos på sta’n.

Får just ett Skype-meddelande från Steve på jobbet i Riyadh; ”I’m hungry”.

Publicerat i folket och religionen | 2 kommentarer

Mwoah! Mwoah! Mwoah!

mwoahDet är inte bara att hälsa på folk, liksom. Inte när man befinner sig på internationellt territorium.
Man utbyter luftpussar, olika antal gånger beroende på varifrån man kommer. Eller inte alls. Och det gäller att vara världsvan och hålla reda på vilket.
Fransyskor och spanjorskor pussar två gånger. Vänster kind – höger kind. Elegant och fjäderlätt, absolut inte nudda kinderna. Svisch svisch.
Holländskorna är mer krävande, där är det tre luftpussar som gäller. Höger – vänster – höger igen.
Engelskor ger en lätt kram och pussar en gång. Vänster sida, eller? Hellouu!

I början var det en mardröm att komma sent till ett party… Har man träffat alla någon gång förut, förväntas man komma ihåg namn, nationalitet och antal mwoah:s.

Maya, Frankrike: Mwoah! Mwoah!
Odette, Holland: Mwoah! Mwoah! Mwoah!
Natalia, Spanien: Mwoah! Mwoah!
Zoe, Sydafrika, f.d. Holland, med brittiskt pass: Mwoah? Nej, Mwoah! Mwoah! Mwoah!
Echo, Kina, men gift med Canada och därför franskinfluerad: Mwoah! Mwoah!

Det där med att man inte får nudda kinden, och absolut inte prestera någon riktig kindpuss, det måste väl ursprungligen komma från tanken att inte förstöra varandras make-up med en massa hudkladdande. Eller gud förbjude – få läppstift på kinden.
Här i Saudi är det just inte så mycket pudermakeup på solbrännan. I varje fall inte på västerländska kvinnor. Men vi anländer ofta svettiga efter att ha transporterat oss till fots en kortare eller längre sträcka i 40-gradig värme. Och det känns sådär lagom fräscht att dela varandras kindtranspiration. Så, visst, jag köper gärna luftpussarna. Bara jag kommer ihåg antalet…

På söndag åker jag hem till svenska björnkramar. Det känns tryggt.
Smack!

Publicerat i Det sociala livet | Lämna en kommentar

”Har inte prinsen gått än?”

Vi har varit på Nationaldagsfest på Sveriges ambassad.
Taxichauffören var uppenbarligen inte helt bekant med adressen, men lyckades leverera oss efter 20 minuters åkande runt, runt, inne i Diplomatic Quarters, DQ, som är ett stort och dåligt skyltat område. På något sätt slutade alla svängar med att vi kom tillbaka till Brittiska ambassadens baksida. Därinne var det fest. På franska ambassaden var det också fest. Men vi skulle till svenska ambassaden, för där var det vår fest.

IMG_2829
”On the occasion of
the National Day of Sweden
the Ambassador Dag Juhlin-Dannfelt
and Mrs Mastaneh Juhlin-Dannfelt
request the honour of your company at a reception
on Thursday 5 June
from 20:00 to 22:00 hours”

 

Det är något visst med ambassader. Att ett stycke mark kan vara ett annat land, mitt i ett land. Helig mark, respekterad av alla parter – oavsett vilken bananrepublik man än befinner sig i. Det är rätt häftigt.
Inne i diplomatiska kvarteren här i Riyadh är det abayafritt. Men man måste  alltid bära abaya på vägen till och från platser – ifall något skulle hända som gör att man måste gå ur bilen. Följaktligen fanns denna kväll en ”garderob” för abayor direkt innanför ingången till ambassaden. Jag lämnade in min och fick en nummerlapp, precis som med ytterkläder på teatern i Sverige.

Från ingången minglade vi in genom en allé av roll-ups för svenska företag, ljusslingade träd och belysta buskar, och kom in på en gård med ett himmelrike av läckerheter runt väggarna. Sushi, olika sorters lax, sillbord, grönsaker att dippa… och mitt på golvet tronade en isstaty. Här kanske jag borde inflika att det var 39 grader varmt ute. ”Vilken tur att det inte är så hett ikväll,” som vi härdade ökenbor uttryckte saken. Men en isstaty…!! Dom måste väl ha något slags osynligt frysaggregat inuti, eller?

IMG_2815

Svenska ambassaden har ett system av trädgårdar som är rena labyrinten. Man går igenom en liten dörröppning och befinner sig i en ny miljö hela tiden. Som att gå omkring i värsta Zelda-spelet.

IMG_2825

Denna kväll var alla trädgårdar kantade av dignande bufféer, med allt man kan tänka sig, från smörgåstårta (jättegod) till svenska köttbullar (jättegoda). En av trädgårdarna hade en upplyst swimmingpool och mitt i den flöt Gamla Stan omkring… En detaljrik modell som till och med hade gatubelysning! Och i det lilla lilla Stockholms Slott måste det ha pågått en liten liten bal, för alla fönster lyste som vid fest.
Hög wow-faktor på den anläggningen!

IMG_2820

Det var en konstig känsla att höra så mycket svenska pratas omkring oss. När vi var inne på vårt andra varv runt härligheterna, snappade jag upp en tydlig fras ur sorlet; ”Men har inte prinsen gått snart..?” Tonfallet var otåligt.

ambassoprinsSjälvklart fanns en saudisk prins bland gästerna. Det här landet har ungefär två tusen prinsar, och varje event med självaktning utsmyckas med någon av dem. Denna afton var prinsen ifråga Riyadhs guvernör, Prince Turki bin Abdullah bin Abdulaziz. Dessvärre kan inte ens ambassaderna servera alkohol när en prins är närvarande…

I minglet mötte vi, inte helt oväntat, några av Steve’s svenska kollegor från Ericsson. När vi stod och pratade med dem, hördes samma fråga igen, från någon strax bakom mig: ”Men vaf-n, har inte prinsen gått än?” ”Alldeles strax,” svarade en annan ”jag har hört att han drar 20:45.”

En kort stund senare blev det plötsligt en väldig folksamling framför baren närmast oss. Yallah! Yallah! Prinsen måste ha lämnat lokalen…! Och snart nog stod jag där med ett glas alldeles äkta vitt vin i min hand.
Jag smakade andäktigt på det. Och vet ni vad – det bästa med det var att det var iskallt. Så kan det gå när man inte smakat vin på tre månader. Det var inte ens gott. (Det kan ju iofs ha varit en sort som jag inte hade tyckt om hemma heller.)
Andra verkade mer förtjusta och ljudnivån steg ganska snabbt i lokalerna. Plötsligt hördes även musik ur stora högtalare på pelare. Nu var det rajraj! I en hel timme, sen var festen över.
Vi klev ut i den arabiska natten. Bilar ringlade upp framför entrén, bland dem många diplomatbilar. Australiske ambassadören och hans fru klev in i en. Polske ambassadören klev in i en annan. En ursnygg saudisk shejk klev in i en dyr sportbil och bytte plats med sin chaufför, för han ville vara cool och köra själv.
Till slut kom även vår bil och det var bara att hänga på sig abayan igen för den halvtimmeslånga färden genom Riyadh, hem till den sköna sängen i det luftkonditionerade sovrummet…

fernandaomara
Ericsson-fruarna Fernanda och Mara (mina brunch-kompisar) med saudisk kavaljer.

Lite nördfakta:
Svenska ambassaden i Riyadh firar 30 år i år, berättade ambassadören i sitt välkomsttal. Den ansvarar även för grannstaterna Kuwait, Oman och Yemen, där man har en konsul på plats. (I Kuwait finns ingen svensk officiell representation, men ambassaden har en svensk kontaktperson inhyst på ett av de stora företagen där.)

Under åren 1983-84 flyttades både utrikesministeriet och alla ambassader från Jeddah till Riyadh, där ett nytt område, Diplomatic Quarters, hade exploaterats och byggts för ändamålet. Här finns nu både ambassader och bostäder för deras personal.

I Saudiarabien finns ca 800 svenskar. Av dessa bor några i Jeddah och ett fåtal på östkusten, men det stora flertalet bor i Riyadh.

Det är nog nyttigt att vara utlandssvensk ett tag. Fler borde få möjligheten att pröva på det. Man ser Sverige i ett annat perspektiv. Att sitta ute i världen och läsa svenska tidningar är en speciell upplevelse.

Men mer om detta i ett annat inlägg. Det här har redan har blivit långt nog…

Godnatt!

Publicerat i Det sociala livet, Fakta och funderingar | 3 kommentarer

Dofter av sommargräs och rentvättat Mecka

Tänk att nyklippt gräs luktar sommar, även i ett land med sommar året runt!

IMG_3539Gräsmattorna här i compoundet är inte stora, men många. Våra gator kantas på flera ställen av gräsbeklädda sluttningar med rejält häftig lutning. För att kunna klippa dem krävs två trädgårdsarbetare och ett snöre. Seriöst! Den ena sitter upptill på slänten och drar i ett rep som är fäst vid  gräsklipparen, samtidigt som den andre skjuter på nerifrån. Jag har inte haft mage att ta en bild av dem när de sliter, även om jag varit frestad. Väldigt mycket familjen Flinta över det hela.

Det är varmt här nu. Riktigt ordentligt varmt. 43°C är helt klart över min smärtgräns. Man öppnar dörren ut och det känns som om man öppnat ugnsluckan. Det tar emot att gå 100 meter upp till gymmet. Lustigt nog är det lättare att gå därifrån, svettig och varm. Kroppen och utetemperaturen möts tydligen någonstans halvvägs och kommer bättre överens där…

Hajj1Pilgrimssäsongen närmar sig, och förberedelserna pågår för fullt i Mecka. Bland annat har man genomfört den årliga tvagningen av Kaaba, den svarta fyrkanten som är Meckas heligaste altare.

KaabatvagningDen ritualen går ut på att tre kungliga sändebud får nyckeln av Kaabas specielle väktare, går in genom dörren av 24 karats guld, och enligt ett strikt mönster ”tvättar” väggarna på insidan av Kaaba, med ett vitt tygstycke som är indränkt i rosenvatten, mysk och oud, varefter man stänker rosenvatten över golvet. (Låt oss hoppas att ingen av herrarna är parfymallergiker!)

Vet ni förresten vad oud är? Det visste inte jag, så jag googlade ordet och blev ännu en gång förstummad över vad mycket det finns här i världen som man inte känner till. Oud betyder trä på arabiska, och är tydligen det absolut dyraste man kan köpa i parfymväg. Det utvinns ur det asiatiska Aquilaria-trädet och de destillerade dropparna ger någon slags transcendental upplevelse när de  avdunstar från huden. Hade inte en aning om att man kunde bli hög på parfym…

I denna googlesväng fick jag också förklaringen till varför de arabiska folken gärna dränker sig och sin omgivning i dofter. För västerlänningar är ju parfym ett trick för att locka och förföra. I gulfstaterna används dofter istället för att skapa lugn, sinnesro och trygghet. Funkar tyvärr inte så bra på mig, som bara blir täppt i näsan.

Men apropå sinnesro och trygghet – avslutningsvis en märklig liten historia som stod att läsa lokalpressen igår;
En saudisk man har begärt skilsmässa från sin hustru – tre månader efter bröllopet – med motiveringen att hon visat sig vara ”överromantisk”. Hon hade lagt ner en stor summa pengar på att köpa ”levande ljus och annat tingeltangel”, för att skapa hemtrevnad och ge sitt hem en välkomnande och romantisk inramning.
Men si, det slog helt slint. Den nyblivne maken blev utom sig av harm och menade att hustrun ”lät sig villfaras av illusioner”.
Mannen vill nu ha skilsmässa, då han inte vill skaffa barn med en så vilseförd kvinna, stod det i artikeln. Vad det var för slags illusioner han menade att hon hade, framgick inte av texten. Män här i Saudi behöver aldrig förklara sig.

Nu räknar jag dagarna. Elva stycken idag. Sedan sitter jag på planet hem till Sverige.

Publicerat i Fakta och funderingar, folket och religionen, Kvinna i Saudiarabien | 2 kommentarer

Tommy ändrade mitt liv

SONY DSCTommy Blom är död. En av Sveriges första riktigt stora popidoler. Alla kvinnor i min ålder minns honom som den ‘urgullige’ sångaren i Tages. För yngre generationer är han kanske mer känd som programledare i radiokanalen Vinyl 107.
För ett par år sedan fick Tommy strupcancer. Ändå fortsatte han stå på scen, i bandet The Cadillac Band, med idel gamla idolgubbar. Men i början av förra året hade cancern lagt beslag på hans röst, så till slut kunde han bara ackompanjera på ukulele medan bandets basist sjöng ”Sleep little girl”. Då klev han av scenen för gott.

Tommy Blom var den allra första artisten jag intervjuade. Den första idolen jag skrev om.  Den intervjun gjorde att mitt liv fick en ny inriktning, som i förlängningen ledde till att jag är den jag är idag.

Jag var 19 år och hade jobbat två veckor av ett år som journalistpraktikant på Aftonbladet. Ambitiöst inställd på att bli allmänreporter och skriva om viktiga saker i livet. Lite naiv och mycket nybörjarnervös.
Tommy Blom hade precis lämnat Tages för att försöka sig på en solokarriär. Det var en nyhetsbomb i pop-Sverige. Han flyttade dessutom ihop med sin flickvän, skådespelerskan Mai Nielsen, vilket alla hans kvinnliga fans mötte med stor besvikelse.

Ett av mina första uppdrag blev att rycka in för en sjuk nöjesreporter och rädda en bokad telefonintervju med Tommy om hans avhopp från Tages. ”Ställ några frågor bara, om vad han tänker göra nu. Du kan säkert det där popspråket  bättre än någon av gubbarna som är på plats!”
Vi pratade nästan en timme. Först var Tommy lite sådär trotsig-mot-journalister-svår. Men vi kom in på än det ena än det andra och Göteborgare som han var, hade han svar på allt.

Nästa dag, den 21 augusti 1968, var en tryckande varm sensommardag. Direkt när jag klev in på Aftonbladets redaktion i gamla Klarakvarteren kände jag att något hade hänt. Alla sprang runt varandra och såg skärrade ut. Hela luften var stirrig.
”Vad är det? Vad har hänt?”
”Sovjet invaderade Tjeckoslovakien inatt…!! Helvete, nu är det bråttom som fan..”
(På den tiden var en deadline en deadline. 1968 kunde man liksom inte uppdatera historien löpande på aftonbladet.se)

Så för att inte vara ivägen satte jag mig i mitt hörn och började skriva på texten om Tommy Blom. Bäst jag satt där och grunnade på formuleringar kom redaktionschefen ut från sitt rum och började dela ut förhållningsorder till skribenter och redigerare. ”Vi kör det på löpet och det på ettan och…”
Plötsligt ropade han: ”Beverloo, du gör en stor grej om det där, för du är den enda som inte skriver om ockupationen i morgondagens tidning!”

Jag blev både förtjust och livrädd. Min första intervju… gulp… Nå, det var bara att sätta in ett papper i den gamla Haldan och knattra på. Ordbehandlingsprogram? Stavningskontroll? Copy-paste? Glöm det. Ville man ändra, fick man sätta i ett nytt papper och börja om. Äntligen nöjd, avslutade jag artikeln så här:
”Så vilka är nu dina närmaste framtidsplaner?”
”Blå gardiner” svarar Tommy. ”Vi satte upp de gula gardinerna idag, sedan ska vi ha blå. Det är mina närmaste framtidsplaner”.

När korrekturet senare kom från sätteriet, fick jag nästan krupp. De hade helt sonika strukit hela sista stycket, av platsbrist! På en nybörjares darriga ben men med en 19-årings självklara kaxighet frågade jag mig fram till sätteriets källarlokaler, klev in genom dörren och började härja med farbröderna där. ”Ni fattar inte, gardinerna är hela grejen. Ni förstör hela artikeln! Det är min debut, det måste bli bra!!”
Först blev de irriterade och ville vifta bort den envisa flickungen. Men jag gav mig inte. Till slut fick jag hjälp av en snäll sättare i grå rock med trycksvärta över hela magen. Vi stod tillsammans och flyttade manuellt runt metalltyperna, medan jag valde ut andra ord att stryka här och där, för att få ihop ekvationen. Och till slut fick jag mina blå gardiner.

Artikeln blev nästan en helsida. Veckan därpå fick jag erbjudande om att fortsätta min praktikanttid som nöjesreporter. Det blev inkörsporten till ett liv som jag aldrig hade vågat drömma om.

Så tack för intervjun, Tommy. R.I.P.

Publicerat i Fakta och funderingar | 9 kommentarer

Itsy bitsy teenie weenie

Smiley badbollNu är det plötsligt badsäsong här. Vilket får mig att undra om folk badar efter kalendern eller efter temperaturen. Det har ju varit över 30 grader i flera veckor, men först nu när det är runt 40° (och för varmt för att vara ute enligt min smak) fylls compoundets pooler av plaskande barn, med solande mödrar runt kanterna. Och restaurangens kypare springer som skottspolar mellan stolarna med kalla juicedrinkar i grälla pastellfärger.

Man kan även välja att betrakta poolside genom en glasvägg, trampandes på en crosstrainer inne i det luftkonditionerad gymmet. Jag svettas förvisso lika mycket där inne, men av en annan orsak.

När jag står där och känner mig duktig, blir jag lite frestad att ändå ta ett dopp – fast hellre på kvällstid, när poolen är upplyst och lufttemperaturen sjunkit till behagliga 25-30 grader. Men först måste jag införskaffa en baddräkt. Jag hade en snygg hemma i Sverige, som jag inte för mitt liv kunde hitta när jag packade för flytten hit.
Det är bara det lilla kruxet att jag befinner mig i Saudiarabien…. Baddräkt? Hm…. Jag vill nog helst inte ha en burkini…

burkinis

Några exempel på de senaste burkinimodellerna för muslimska badflickor. Men dessa färgglada skapelser är förstås alldeles för vågade för Saudiarabien. Här är det svarta tyglager som gäller, även i vattnet. Landet har ju långa kuststräckor med naturliga beacher, både i öst (Persiska golfen) och väst (Röda havet), men bortsett från ett par hotell i Jeddah med privat strand får man absolut inte doppa sig utan abaya.

Tanken att leta västerländsk baddräkt i affärerna i Riyadh verkar följaktligen helt befängd. Men si där har jag fel! Efter en runda i närmaste köpcenter hittar jag både baddräkter, shorts och bikinis (!!!) på Marks&Spencer. Det här landet upphör inte att förvåna.

I helgen ska jag ta mig ett kvällsdopp i baddräkt. Och här kommer en Facebook-favorit i repris. Godnatt!

1888846_10151979158147333_1360283610_o

 

Publicerat i folket och religionen, Kvinna i Saudiarabien | Lämna en kommentar

Kampen mot Coronaviruset

Såg att senaste utbrottet av Coronaviruset MERS (Middle East Respiratory Syndrom) nu har nått de svenska förstasidorna. Här har det varit på nyheterna varenda dag den senaste veckan, efter en plötslig våg av nya insjuknade och flera dödsfall. Jag har tänkt skriva någoning om det i bloggen, men inte velat oroa er därhemma eftersom vi inte riktigt vetat vad som är sant och inte.
Och det vet jag fortfarande inte. Ingen vet riktigt.
För att utröna smittvägarna har man nämligen börjat undersöka ett stort antal människor som har varit i direkt kontakt med sjuka. Därför är det svårt att avgöra om spridningen mellan människor har ökat, eller om man bara upptäcker fler fall än man gjorde tidigare, på grund av ökad provtagning och/eller ändrade laboratorierutiner. Dessutom varierar siffrorna lite beroende på var man hämtar informationen.

Mersmen

Saudiarabien är utan tvekan virusets hemland. Här uppträdde det första konstaterade fallet, i september 2012, och alla sjukdomsfall hittills har koppling till Saudi. Man misstänker att smittan kommer från kameler, men hur den överförts till människor är ännu oklart.

ArabnewsFörra helgen skrev tidningarna om ett oförklarligt stort utbrott av sjukdomen i Jeddah. Tio personer hade plötsligt dött av MERS på 24 timmar. Vi blev alla lite kallsvettiga…

Den fruktansvärda siffran korrigerades senare till att 10 nya fall, inte dödsfall, hade konstaterats. En viss skillnad!
Dessa fall hade en gemensam nämnare – ett lokalt sjukhus i Jeddah, där sjukdomen drabbade både patienter och behandlande personal. En kvinna dog efter att ha fött barn. Även det nyfödda barnet dog. En läkare och flera sköterskor insjuknade. Allt inom loppet av ett dygn. Nästa dag rapporterades om ytterligare nya fall och ett dödsfall. Och nästa dag och nästa…
Paniken spred sig i Jeddah, folk vågade inte åka till sjukhus med sina krämpor, föräldrar höll sina barn hemma och vädjade till ministeriet att stänga alla skolor. Munskydd och handsprit tog slut på apoteken.

Jag läste sedan i en blogg att de hygieniska förhållandena inom den offentliga sjukvården är under all kritik. Inga instruktioner om handtvätt, inga regler om att ärmar på sjukvårdspersonalens kläder bör sluta ovanför armbågen etc. Sådant som man tror är självklart på ett modernt sjukhus. Inte undra på att sjukvårdspersonal själva drabbas!

I Saudiarabien finns offentliga sjukhus och privata (som kallas för International hospitals). International hospitals håller en högre standard. Om vi invandrare behöver vård för någonting så är det ett sådant sjukhus vi vänder oss till, och betalar med våra försäkringar. Vi har inte ens tillträde till ett offentligt sjukhus. De tar endast emot saudiska medborgare.
För mina och Steve’s vänner vill jag framhålla att vi bor i ett privilegierat område, med utmärkta hygieniska förhållanden och vi har handsprit hemma, på jobbet och i handväskan. Vi är i övrigt friska och sköter oss med mat, sömn och motion (i alla fall jag).
Man kan inte göra annat än vidta försiktighetsåtgärder och använda sitt sunda förnuft.

Saudi Ministry of Health har skapat en speciell webbsida för viruset, med regelbundna uppdateringar om nya fall, information om symtom, smittovägar och lämpliga skyddsåtgärder. Corona-viruset har till och med fått en egen logotype…

Corona info

De saudiska myndigheterna är extra angelägna om att snabbt få stopp på smittan, eftersom vi annars riskerar att stå inför en pandemi om en månad, när åtskilliga tusen muslimer från andra länder vallfärdar till Mecka och Medina under Ramadan, som i år infaller 28 juni till 27 juli.
Och i oktober är det dags för Hajj – den stora muslimska högtiden i Mecka, med flera miljoner pilgrimer från hela världen, tätt tätt hoppackade i sina sju varv runt Kaba. Då vill man  inte ha ett endaste spår av coronaviruset med i bilden!

Publicerat i Fakta och funderingar | Lämna en kommentar

Beduinernas historia – från shejker till rövare

Beduin1Picture courtesy of bedawi.com

De är de ursprungliga araberna. Deras liv är mytomspunnet, romantiserat och filmat. Men även deras verklighet innehåller dramatik så det räcker och blir över…

När man bor här i Saudiarabien blir man ofta frustrerad av allt obegripligt som händer i landet. Regler och restriktioner som för oss verkar helt inkonsekventa, en byråkrati med maniskt detaljerade regler, en stenhård gränsdragning mot resten av världen.
Var kommer allt detta ifrån? Kan deras relativt färska bakgrund som beduiner ge en förklaring till dagens samhällsstruktur och religiösa fundamentalism? Vilka var egentligen dessa öknens cowboys?

Jag började forska efter svar. Och ju mer jag grävde i ökensanden, desto tydligare blev sambanden mellan då och nu…

Bedu’in betyder helt enkelt ”en som lever ute i det fria”. Dvs i öknen. Medan andra folkslag slog sig ner vid havsstränderna eller flodbanker, ville inte beduinerna binda sig vid någon plats. Deras livsstil krävde öknens öppna frihet och gränslöshet.

Än idag finns det ett par hundra tusen beduiner som lever på sina förfäders vis i öknarna på Arabiska halvön, i Sahara och i Sinai. Men hög arbetslöshet, minskade landområden och en allmänt tuffare inrikespolitik har förändrat deras villkor. Deras liv idag är långt ifrån sitt romantiska ursprung. Fattigdom och utsatthet gör att alltfler söker sig till befolkade områden, där deras barn kan få utbildning och en framtid som bofasta medborgare.

Shejker, krigare och poeter
Från början var beduinerna aristokrater, välbeställda shejker, som ansåg sig stå över de flesta världsliga ting. De såg sitt ursprung som ädlare, och sitt blod som renare, än resten av världen. De ville inte bedriva jordbruk, eftersom de ansåg att bondelivet var under deras värdighet.
Istället försörjde de sig på att föda upp och sälja kameler och hästar, som ju var
 dåtidens enda färdmedel. Efterfrågan var således god och affärerna blomstrade.
Öknen var deras. De spårade, jagade, skapade nya handelsleder, och slog läger när det var dags. Deras tältdukar vävdes av av get- eller kamelhår för att ge skydd mot det obarmhärtiga ökenklimatet.
Och – något som var helt nytt för mig – mycket tidigt i historien utvecklade beduinerna en talang som stora skalder!
I lägereldarnas sken föddes en poesi som via muntlig tradition överfördes och förädlades från generation till generation. Idag anses beduinsk poesi vara en viktig kulturkälla för resten av världen, Det är till och med så att poesins grundläggande metrik och versmått ursprungligen kommer från araberna, och spreds till västvärlden via grekerna.

Hederskultur
Det låter väl hur puttrigt som helst, att sitta vid lägerelden och läsa dikter, med kamelerna fridfullt snarkande i en ring runt om.
Men livet därute i öknen var farligt och utsatt. Det fanns många klaner, och rivaliteten var stark. En djup misstänksamhet mot allt främmande blev både ett överlevnadsvillkor och ett kulturarv. Det gällde att hålla ihop och veta vem som var vän och vem som var fiende.
Ett slags sammanhållningskodex utvecklades och kärnan var familjen.

Islams inträde
Så kom Mohammed. Han såg till att islam spreds inom och mellan klanerna och att alla områden ”renades” från avgudadyrkan och annat otyg. (Hur det skedde, måste jag berätta i ett separat kapitel. Han kan tacka sina 9 fruar för det…)
Beduinerna konverterade och blev renläriga muslimer. Det var inom deras klaner islam fick fäste och spreds vidare från Mecka och Medina. Och det är deras fundamentalistiska tro som än idag styr kvinnosynen och livet här i Saudi.
Familjen stod än mer i centrum efter islams inträde. Allt som individen gjorde, fel eller rätt, drabbade hela familjen. Man levde efter stränga hederskoder.

Beduinkvinnorna ”skyddades” av denna hederskod. En man som inte var hennes nära släkting fick inte röra vid henne – inte ens nudda hennes hand om de t ex utväxlade något.
Det lever bevisligen kvar hos somliga än idag; En av mina väninnor råkade nudda fingertoppen på en manlig saudisk expedit när hon tog emot växelpengar i ett shoppingcenter häromveckan. Han ryckte åt sig handen som om han bränt sig och fräste åt henne ”Don’t touch me!”
Men tillbaka till beduinerna:
Även familjens status och egendomar skulle till varje pris skyddas. Bästa sättet att uppnå detta var att hålla dem kvar inom släkten. Alltså påbjöds det att en man skulle sträva efter att gifta sig med den kvinnliga släkting som hade närmast lagliga blodsband. Det idealiska äktenskapet ansågs vara det mellan ”En man och hans faders broders dotter”. Med andra ord hans kusin.

Början till slutet
Småkrig och erövringståg var beduinernas vardag, och vänskapliga klaner höll ihop mot gemensamma fiender i ett väl fungerande nätverk. Beduinerna var erkänt skickliga krigare. Deras rykte var dock tveeggat, för erövringarna gick ibland vilt till och rena rövartåg förekom ofta.
Dessutom fanns en ständigt pågående konflikt med de bofasta, som ville ha allt mer land till sina odlingar, vilket minskade jaktmarkerna och kringskar friheten för beduinerna.
När huset Saud gjorde sina landvinningar, som slutligen ledde till bildandet av dagens Saudiarabien, var det just med hjälp av beduinkrigare. Det gemensamma målet var hela tiden att rensa islam från ”orenheterna” som förekom inom andra klaner. Dessa erövringar pågick under årtionden på 1700-talet och leddes av förfäder till den kung som nu sitter på tronen här.

Alla dessa krig gick hårt åt det manliga släktet i beduinstammarna. Kvar blev allt färre män och allt fler änkor. Och det, mina vänner, blev upprinnelsen till muslimernas månggifte. Kvinnorna var helt hjälplösa utan en manlig beskyddare, därför vädjade de till de kvarvarande männen att ta hand om dem – och det enda sättet det kunde ske med hedern i behåll för bägge parter, var genom äktenskap.
Från början fanns ingen begränsning i antalet fruar en man fick ha, men Muhammed införde regeln högst fyra. Och alla måste behandlas lika, leva på lika standard och få lika stor del av mannens uppmärksamhet. Av den anledningen är det idag enbart de rikaste muslimerna som faktiskt håller sig med flera hustrur.

Beduinernas liv förändrades drastiskt med tiden. Järnvägens utbyggnad och bilismens framväxt slog undan marknaden för deras djurhandel. Från att ha varit de rika och bortskämda, är beduinerna idag bortdrivna från sina betesmarker och vandringsleder, utan någon given försörjningsmöjlighet. Många har förfallit till ett halvliv som beduiner. Antingen som halvt bofasta, eller som halvt kriminella.
Under de senaste åren (efter den s k arabiska våren) har några av Saharas beduinstammar varit iblandade i såväl terrordåd som kidnappningar, framför allt i Egypten.

Slutsatsen
Oljan, rikedomarna, tillväxtexplosionen – det är en annan del av Saudiarabiens historia. Detta handlade enbart om beduinkulturens bidrag till utvecklingen. Och allt faller på plats. Den starka familjesammanhållningen, misstänksamheten mot främlingar, hederskoderna, religionen, månggiftet – allt det som var förutsättningar för beduinernas överlevnad, utgör en nästan löjligt enkel förklaring till varför det arabiska samhället ser ut som det gör idag.

Känner mig som om jag just fullgjort ett tentamensarbete och borde få ett ganska hyggligt betyg… :)

Publicerat i folket och religionen | 1 kommentar

”Hänt i veckan”

Det händer för mycket i det här landet. Och veckorna är för korta. Så fort jag sätter mig och tänker skriva om något, så har det hänt något mer som jag vill berätta om. Det sabbar genast strukturen i mitt tänkta bloggtema, och resultatet blir att jag inte skriver något alls.
Jag måste lära mig tänka bloggigare. (Nej inte ”blodigare”, dumma stavningskontroll).

Från och med nu ska jag försöka skriva kortare inlägg, oftare.  Och för att genast motsäga mig själv börjar jag med en lång sammanfattning av de korta inlägg som jag borde ha skrivit de senaste tre veckorna…

Kort om värmen
Just nu är det mycket paraplyer i luften här. Inte för att det regnar, utan för att det solar. Alla kvinnor som inte går med slöja, gömmer sig nu under ett paraply. Då borde det heta parasoll, men det är inte parasoller – det är helt vanliga regnparaplyer.
Jag skulle däremot vilja ha ett sån’t där vitt parasoll med volang runt kanten, som damerna i Skagemålningen har.. Var hittar man ett sånt, tro?
Sommarvärmen är alltså i antågande, och termometern parkerar sig runt 40°C på dagarna. Jag är inte speciellt tuff när det gäller höga temperaturer, även om den torra ökenvärmen är en miljard gånger bättre än tropisk fuktvärme. Och så har vi givetvis luftkonditionering överallt. Men nu börjar jag bäva lite för de två månader som återstår innan jag flyr hem till Sverige på sommarlov.

Kort om Obama’s besök
Samma dag som jag återvände från Sverige i slutet på mars, råkade USA’s president vara här på statsbesök. En liten kuriositet i samband med detta:

Mitt plan landade i gryningen. Under inflygningen över den mörka obebodda öknen, såg jag plötsligt en gigantisk glittrande fyrkant. Det såg ut som ett tivoli mitt i ödemarken.
”Vad i hela världen är det där?” tänkte jag, med näsan tryckt mot flygplansfönstret. Det var en så fascinerande syn att jag för några ögonblick glömde bort min flygrädsla.
Det rektangulära området hade en outline av punktljus, som om någon lagt en slinga julgransbelysning runt hela anläggningen. Däremellan lummig grönska, belyst av hundratals gula lampor. Vid ena långsidan låg en Hollywoodbyggnad modell kaxigare. Glittrande som Törnrosas slott på Disneyland.
”Hm, måste vara någon oljeshejks palats” fastslog jag, och återgick till att vara rädd för landningen.

Senare samma dag läste jag om President Obamas besök hos kung Abdullah. Mötet ägde rum på kungens oas strax norr om Riyadh, dit sällskapet forslats i helikoptrar. Då förstod jag att det måste varit den jag hade sett. Attans att jag inte fick upp kameran…

Kort om kungens hälsotillstånd – och Obama
Kung Abdullah, som fyller 90 i augusti, är inte en helt frisk man. Han går med hjälp av rullator, andas med hjälp av syrgas och omges dygnet runt av en läkarstab. Två gånger har han till och med rapporterats kliniskt död i media. Först i november 2012 och sedan i maj 2013, kunde man läsa i grannländernas (!) skvallerpress att den saudiske kungen inte visat sig på flera veckor därför att hans vitala organ hade upphört fungera och han i själva verket var kliniskt död.
Så var bevisligen inte fallet. Han har både fattat viktiga beslut och tagit emot statschefer sedan dess. Exakt vad som är fel med honom får vi givetvis inte veta, men uppenbarligen är han helt klar i huvudet och är fortfarande den som skriver under de formella besluten, stora som små.
På den officiella bilden från mötet med Obama ser man tydligt syrgasslangarna från kungens näsa.

kung med tuberPresident Obama och kung Abdullah, i Riyadh den 28 mars 2014.

Kort om tronföljden
Kungen har två kronprinsar som är beredda att ta över den dagen han dör på riktigt. Men det blir inget omvälvande stort generationsskifte i toppen; Den som står först i tur är 78 år gammal, och den yngste har just fyllt 70…
Det är dock gubbar med krut i. 78-åriga prins Salman bin Abdul Aziz är vice regeringschef och försvarsminister. Den nyutsedde ynglingen, ”deputy crown prince” Muqrin bin Abdulaziz, var stridspilot i saudiska flygvapnet fram till 1980, Han tog examen i aeronautik i England och har även varit chef för saudiska underrättelsetjänsten. Nu har han titeln andre vice premiärminister. Till skillnad från kungen uppträder prins Muqrin i vissa sammanhang iklädd västerländska kläder, kostym och slips.

Kungen och hans kronprinsar är halvbröder och söner till Saudiarabiens grundare, kung Abdul-Aziz bin Abdul Rahman Al Saud – i folkmun kallad Ibn Saud. Han hade 43 söner, och ett okänt antal döttrar. Kronprins Muqrin är den yngste nu levande sonen.

Som slutvinjett måste jag få lägga upp en bild på denne Ibn Saud som ung. Och jag säger bara: Peter O’Toole, släng dig i väggen…

ibn_seoud

 

 

 

Publicerat i Fakta och funderingar | 2 kommentarer