Generiska funderingar

Ja här sitter jag, i mitten av den arabiska halvön. Med Irak i norr och Jemen i söder. Och där hemma är ni. Med rondellhundar och ubåtar och Mona Sahlin. Frågan är vem av oss som sitter säkrast….

Mitt i denna galna värld går livet sin gilla gång här. En ”kallfront” har hållit dagstemperaturerna kring väldigt behagliga 30 grader, och rabatterna prunkar av färgglada blommor.

Nye kungen har delat ut pengar till sina undersåtar. Två månadslöner extra till alla saudier anställda i statliga saudiska företag. Invandrare och anställda i privata företag får dock inte del av hans stora generositet…

Jag ser att det debatteras friskt på Facebook därhemma om vem som egentligen är svensk. Det problemet finns inte här. Ojojoj. Snacka om tvärtom! Här är saudier saudier och gränsen mellan dem och oss andra är knivskarp. Man kan inte ens bli medborgare. Så sent som i höstas blev det möjligt för icke infödda mödrar till saudiska barn att ansöka om permanent uppehållstillstånd. Som gäller i fem år…

Jag har försökt klura ut vad som gör en tvättäkta saudier, och vad jag har förstått måste man vara en direkt ättling till någon av de gamla beduinstammarna som slogs ihop till Konungariket Saudiarabien när landet grundades 1932.
Som om bara ättlingar till de som var med 1776 skulle få kalla sig för amerikaner.

Märklig debatt förresten. När upphör man att vara den man är? Och vem har rätt att klistra etiketter på folk? Jag är övertygad om att var och en känner inom sig var man hör hemma. Oavsett var man bor.

Undrar om jag är svensk. Mormor var från Belgien, och pappas släkt hade vallonblod. Så egentligen är jag väl mer belgiska då. Fast morfar var  amerikansk medborgare i tio år under första världskriget. Det kanske berättigar mig till ett green card? Men både han och hans föräldrar var ju förstås födda i Norrköping. Djupt rotade i den svenska myllan, alltså.
Å andra sidan har jag alltid känt mig lite osvensk. Sett som en konkurrensfördel. Och så är jag gift med en australiensare. Som har brittiskt pass… Jisses vilken soppa.

Om en vecka sätter jag mig på planet till Sverige för ett kort besök. Home sweet home.

Ila liqa!

Det här inlägget postades i folket och religionen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s