Sitter och mumsar på Falu Rågrut inköpt på IKEA i Riyadh. Hur nördigt är det? Med tomatinlagd makrill och skivad kall potatis som pålägg.
Det är fredag eftermiddag och jag är ensam hemma i Saudiarabien. Steve är någonstans i öknen, på väg hem från en dagstripp till Bahrain. Bahrain är ett grannland på en ö rakt öster ut med broförbindelse till Saudi. Där får man dricka alkohol, och dit åker många över en helg för att släcka sin uppdämda törst. Både saudier och utbölingar.
Förklaringen till att utbölingen Steve gav sig iväg är dock en annan; han var tvungen att utnyttja sitt utresevisum inom en viss tid, annars blir det böter och inget nytt utresevisum på ett halvår. Då skulle han inte kunna fira jul hemma i Sverige eller nyår i Dubai som vi planerat. Alltså satte han sig i bilen imorse kl 06.30 och körde ut i öknen.
Och jag då? Jag sov.
Jag kan inte lämna landet. Om jag gör det måste jag hem till Sverige och gå igenom hela proceduren med nytt inresevisum innan jag får komma tillbaka. Och det ska jag ju ändå göra om mindre än en månad. Därför sov jag istället.
Steve åker bara fram och tillbaka över dagen, in i Bahrain för en snabb lunch och sen tillbaka. Fyra timmars körning genom öknen åt varje håll. Han sparar barrunda och övernattning i Bahrain tills vi kan göra det tillsammans. Vilket jag uppskattar stort.
Jag har fått sms då och då. Först från Bahrain: ”Women are driving here!” Sedan mms från en bensinstation: ”Filled it up. There goes another 30 SAR.” (= 54 kronor. För full tank!) Sedan fick jag ett sms nyss ”Stopped for food. Burger King”. Men hallå – BK mitt i öknen? Jajamen.
Lite mer exotiskt var att han faktiskt såg levande kameler, men det var på en körsträcka där han inte kunde stanna för att ta en bild…

Vägen mellan Saudiarabien och Bahrain

Apropå visum och papper, så pågår just nu en utrensning av ”illegal expats” i Saudi. Alla lågstatusjobb här utförs av invandrade arbetare från Pakistan, Indien, Fillipinerna, Indonesien och Etiopien. Man ser aldrig en saudier bakom disken i en affär, i snabbköpskassan eller som kypare på en restaurang. Aldrig någonsin.
Nu har myndigheterna bestämt sig för att landets egna söner ska beredas fler arbetstillfällen ”i allmänhetens intresse och för att stärka den inhemska ekonomin”. Och  då måste man bli av med ett stort antal av dem som upprätthåller jobben idag. Man kan enkelt komma åt dem, eftersom uppskattningsvis fem miljoner av dessa är här illegalt, dvs med fel status i sitt arbetstillstånd. I somras gav man därför alla utlänningar 6 månaders amnesti för att ordna upp sin situation, skaffa rätt arbetstillstånd från rätt sponsor, och kunna visa upp en laglig ID-handling, iqama.
I måndags gick tiden ut. Så just nu gör myndigheterna räder på restauranger och kontor, i affärer och skolor, för att kolla att yrket på pappret stämmer med sysslan i verkligheten.

Resultatet är att folk gömmer sig hemma. Så under ett par veckor nu är småbutiker stängda, både längs vägarna och inne i köpcentra. Skolor är utan lärare. Restauranger har problem med att servera gästerna på grund av personalbrist. Tusentals illegala arbetare har arresterats, över en miljon har redan utvisats.
Tidningar och sociala medier är fulla med kommentarer, diskussioner och oroliga frågor. Många västerländska expats är oroliga för sina hembiträden…
En del kommentarer är väldigt syrliga när det gäller myndigheternas officiella motiv till utrensningarna – nämligen att lämna plats på arbetsmarknaden för unga arbetslösa saudier.
Den här insändaren i dagens Arab News sätter ord på vad många expats faktiskt känner för ursprungsbefolkningen:
”Do you really think a Saudi will pick up a broom and start cleaning the street and pick up their rubbish? All they want is cosy jobs, with a nice big desk and a big salary and do nothing! So good luck Saudi Government in creating ‘a new window of opportunity for young Saudi professionals’. By the way, they first have to become professional….”

Igår fick en etiopier sätta livet till i en av räderna här i Riyadh. Han skulle arresteras och försökte sno åt sig tjänstevapnet från en polis. Det gillade inte säkerhetsstyrkan på plats, utan sköt honom. Och ni kan vara säkra på att inga tidningsrubriker låter någon skugga falla över den skytten. Det är så självklart att de har rätten att döda bråkmakare.
Mafi mushkilah. ‘No problem’. Och så går livet vidare, med fem bönestunder om dagen.

Nu ser jag billyktor lysa upp min balkong. Det innebär att Steve kör in på parkeringsplatsen, så nu ska jag strax få sjunka ner i min fåtölj och höra berättas om äventyret i den fria världen…

Trevlig helg på er!