Det händer för mycket i det här landet. Och veckorna är för korta. Så fort jag sätter mig och tänker skriva om något, så har det hänt något mer som jag vill berätta om. Det sabbar genast strukturen i mitt tänkta bloggtema, och resultatet blir att jag inte skriver något alls.
Jag måste lära mig tänka bloggigare. (Nej inte ”blodigare”, dumma stavningskontroll).

Från och med nu ska jag försöka skriva kortare inlägg, oftare.  Och för att genast motsäga mig själv börjar jag med en lång sammanfattning av de korta inlägg som jag borde ha skrivit de senaste tre veckorna…

Kort om värmen
Just nu är det mycket paraplyer i luften här. Inte för att det regnar, utan för att det solar. Alla kvinnor som inte går med slöja, gömmer sig nu under ett paraply. Då borde det heta parasoll, men det är inte parasoller – det är helt vanliga regnparaplyer.
Jag skulle däremot vilja ha ett sån’t där vitt parasoll med volang runt kanten, som damerna i Skagemålningen har.. Var hittar man ett sånt, tro?
Sommarvärmen är alltså i antågande, och termometern parkerar sig runt 40°C på dagarna. Jag är inte speciellt tuff när det gäller höga temperaturer, även om den torra ökenvärmen är en miljard gånger bättre än tropisk fuktvärme. Och så har vi givetvis luftkonditionering överallt. Men nu börjar jag bäva lite för de två månader som återstår innan jag flyr hem till Sverige på sommarlov.

Kort om Obama’s besök
Samma dag som jag återvände från Sverige i slutet på mars, råkade USA’s president vara här på statsbesök. En liten kuriositet i samband med detta:

Mitt plan landade i gryningen. Under inflygningen över den mörka obebodda öknen, såg jag plötsligt en gigantisk glittrande fyrkant. Det såg ut som ett tivoli mitt i ödemarken.
”Vad i hela världen är det där?” tänkte jag, med näsan tryckt mot flygplansfönstret. Det var en så fascinerande syn att jag för några ögonblick glömde bort min flygrädsla.
Det rektangulära området hade en outline av punktljus, som om någon lagt en slinga julgransbelysning runt hela anläggningen. Däremellan lummig grönska, belyst av hundratals gula lampor. Vid ena långsidan låg en Hollywoodbyggnad modell kaxigare. Glittrande som Törnrosas slott på Disneyland.
”Hm, måste vara någon oljeshejks palats” fastslog jag, och återgick till att vara rädd för landningen.

Senare samma dag läste jag om President Obamas besök hos kung Abdullah. Mötet ägde rum på kungens oas strax norr om Riyadh, dit sällskapet forslats i helikoptrar. Då förstod jag att det måste varit den jag hade sett. Attans att jag inte fick upp kameran…

Kort om kungens hälsotillstånd – och Obama
Kung Abdullah, som fyller 90 i augusti, är inte en helt frisk man. Han går med hjälp av rullator, andas med hjälp av syrgas och omges dygnet runt av en läkarstab. Två gånger har han till och med rapporterats kliniskt död i media. Först i november 2012 och sedan i maj 2013, kunde man läsa i grannländernas (!) skvallerpress att den saudiske kungen inte visat sig på flera veckor därför att hans vitala organ hade upphört fungera och han i själva verket var kliniskt död.
Så var bevisligen inte fallet. Han har både fattat viktiga beslut och tagit emot statschefer sedan dess. Exakt vad som är fel med honom får vi givetvis inte veta, men uppenbarligen är han helt klar i huvudet och är fortfarande den som skriver under de formella besluten, stora som små.
På den officiella bilden från mötet med Obama ser man tydligt syrgasslangarna från kungens näsa.

President Obama och kung Abdullah, i Riyadh den 28 mars 2014.

Kort om tronföljden
Kungen har två kronprinsar som är beredda att ta över den dagen han dör på riktigt. Men det blir inget omvälvande stort generationsskifte i toppen; Den som står först i tur är 78 år gammal, och den yngste har just fyllt 70…
Det är dock gubbar med krut i. 78-åriga prins Salman bin Abdul Aziz är vice regeringschef och försvarsminister. Den nyutsedde ynglingen, ”deputy crown prince” Muqrin bin Abdulaziz, var stridspilot i saudiska flygvapnet fram till 1980, Han tog examen i aeronautik i England och har även varit chef för saudiska underrättelsetjänsten. Nu har han titeln andre vice premiärminister. Till skillnad från kungen uppträder prins Muqrin i vissa sammanhang iklädd västerländska kläder, kostym och slips.

Kungen och hans kronprinsar är halvbröder och söner till Saudiarabiens grundare, kung Abdul-Aziz bin Abdul Rahman Al Saud – i folkmun kallad Ibn Saud. Han hade 43 söner, och ett okänt antal döttrar. Kronprins Muqrin är den yngste nu levande sonen.

Som slutvinjett måste jag få lägga upp en bild på denne Ibn Saud som ung. Och jag säger bara: Peter O’Toole, släng dig i väggen…