Under tre veckor i februari varje år äger en gigantisk kulturfestival rum i Riyadh. En speciell plats, Janadriyah, anlades för 30 år sedan enkom för detta ändamål, på kung Abdullah’s initiativ. Syftet var att främja landets samlade kulturskatt och befästa samhörigheten mellan Saudiarabiens olika landsändar.

Det stora festivalområdet är uppdelat i olika teman, lite som en världsutställning i miniatyr – med ”paviljonger” som visar lokala specialiteter från olika distrikt. Där kan t ex finnas en fullskalig modell av en lokaltypisk byggnad – eller ett inrett rum, där visas hantverk, produkter, mat, klädsel och annat av nutida och historiskt intresse.
Man kan rida kamel och se män uppträda med sabel-danser. Och kvinnorna kan få hennatatueringar på händerna, vilket är mycket populärt här i landet.

Janadriyah Festival har med tiden vuxit till ett gigantiskt skådespel. Förra året kom totalt 3 miljoner besökare!! Dessutom har det blivit ett unikum i det här strikta landet; under dessa tre veckor tycks landets annars så återhållsamma befolkning öppna alla sina sinnen och ägna sig åt både skratt, dans och musik. De kommer fram till västerlänningar och ber att få ta selfies tillsammans, och de är öppna och pratsamma.

Allt detta har jag fått berättat för mig, eftersom jag själv missade festivalen förra året. Vi fattade inte hur roligt det var, och jag som inte är överförtjust i folkmassor, tjatade inte på min ”förmyndare” (maken) att ta mig dit. Sedan när vi hörde andra berätta om vilken upplevelse det var, blev jag lovad att få åka dit i år.

Men igår meddelade myndigheterna att årets festival ställs in, pga kung Abdullahs bortgång.

Jaha, nähä. I Saudi blir det inte alltid som man vill. Jag hade ju tänkt blogga om festivalen och visa  en massa häftiga bilder därifrån – så nu gör jag det ändå! Med eller utan festival.

Bilderna är från tidigare år, lånade från andras bloggar. De bloggar jag lånat från är:
blueabaya.com , nuriespace.blogspot.com och americanbedu.com