Jag har nu installerat en app som anger varje dags bönetider. Om jag sätter ljudet på ”on” så får jag även en egen böneutropare. Men jag har det på ”off”. Det räcker så bra med dem man hör utomhus.

Anledningen till att jag installerat den är totalt hednisk: Jag vill kunna anpassa shoppingen därefter. Alla affärer, varuhus och butiker stänger nämligen ca en halvtimme för bön vid varje tillfälle. Men det lustiga – och väldigt praktiska – är att alla som redan befinner sig inne i affären när portarna rullas ner, får gå omkring därinne tills man öppnar igen. Så man går och rotar bland varorna bäst man vill. Men personalen är försvunnen, kassorna stängda och som sagt, ingen kommer ut.

Igår blev vi instängda i en heminredningsaffär. Det var helt underbart! Alla medsystrar som någon gång varit ute och handlat med en otålig karl, vet vad jag menar. ”Är vi klara nu?” ”Jaja, jättesnygg. Kan vi gå nu?”
Här bjuds man på en halvtimmes frist. Gå runt och titta, känna, fundera. Nypa, lägga tillbaka, ta upp igen. Till och med Steve inser att det inte lönar sig att stöna. Dörrarna öppnar när bönen är slut, inte förr.

Detta gäller även livsmedelsaffärer. Vår lokala motsvarighet till ICA Maxi, som här heter Carrefour, höll precis på att stänga när vi kom dit häromkvällen. Jalusierna på väg ner. Men två kvinnor i burka böjde sig helt sonika och kröp under de nervevande jalusierna, in i affären – så då slank vi snabbt in, vi också. Som små vespor. Och ingen försökte stoppa oss!

Detta var den längre kvällsbönen, så vi fick en hel timme att gå runt och plocka på oss alla varor (affären är jättestor). När högtalarna kungjorde ”Prayer time is over, all staff please return to your stations” stod Steve redan först i kön vid en kassa.
Det var liksom inte bara vi som hade handlat klart under bönen och nu ville betala och släppas ut…

De flesta muslimerna försvinner in i moskérum som finns i alla köpcentra. Män och kvinnor har givetvis separata moskéer. Men man kan även se folk som lägger sin lilla bönematta på andra ställen i centret, t ex intill en pelare, och ber där.

Själva köpcentret förvandlas till en spökstad under bönetimmen. Dörrarna är öppna och man kan gå ut och in, men alla butiker är stängda (med folk instängda). Mycket märklig känsla.
Häromdagen letade jag efter damrummet medan det ännu var bönestund, och hittade en skylt där det stod ”Female mosque. Toilet inside.” Så jag öppnade dörren och möttes av ett par ögon i burka som sa ”no no” och viftade med pekfingret att jag inte fick komma in där. När jag då sa ”I just need the toilet” tog hon genast ned fingret och visade vänligt på en dörröppning strax innanför. Längre in såg jag vackert utsirade trädörrar in till själva moskéen.

Saudierna älskar sina köpcentra. De finns överallt, gigantiska anläggningar med alla tänkbara märkesbutiker, och fulla med aktiviteter. Vårt närmaste centrum, Granada Mall, har ett halvt tivoli i mitten. Med berg-och-dal-bana och allt. Och stor food court med en Family Section bakom skärmar. Dessa Family Sections varierar otroligt i utformning mellan olika matställen. Här gick vi in bakom skärmarna och trodde att det skulle vara små avdelade kyffen. Istället var det en stor, luftig yta med massor av bord. Därinne får kvinnor och familjer sitta. Alltså även gifta par. Men inte ensamma män.

Bortsett från de idiotiska förbuden och påbuden för de muslimska kvinnorna här, så verkar det inte som om kvinnor behandlas sämre än män ute i offentliga miljöer. Separarerade ja, men inte undanskuffade. Snarare tvärtom – överbeskyddade.

Detta om bönetider och shopping. Nästa gång kommer jag att berätta om kvinnornas stora planerade protest den 26 okt, mot förbudet att köra bil. Det kokar i grytan, kan jag säga!

Stay tuned…