Beduinernas historia

Beduin1Picture courtesy of bedawi.com

De är de ursprungliga araberna. Deras liv är mytomspunnet, romantiserat och filmat. Men även deras verklighet innehåller dramatik så det räcker och blir över…

Bedu’in betyder helt enkelt ”en som lever ute i det fria”. Dvs i öknen. Medan andra folkslag slog sig ner vid havsstränderna eller flodbanker, ville inte beduinerna binda sig vid någon plats. Deras livsstil krävde öknens öppna frihet och gränslöshet.

Än idag finns det ett par hundra tusen beduiner som lever på sina förfäders vis i öknarna på Arabiska halvön, i Sahara och i Sinai. Men hög arbetslöshet, minskade landområden och en allmänt tuffare inrikespolitik har förändrat deras villkor. Deras liv idag är långt ifrån sitt romantiska ursprung. Fattigdom och utsatthet gör att alltfler söker sig till befolkade områden, där deras barn kan få utbildning och en framtid som bofasta medborgare.

Shejker, krigare och poeter
Från början var beduinerna aristokrater, välbeställda shejker, som ansåg sig stå över de flesta världsliga ting. De såg sitt ursprung som ädlare, och sitt blod som renare, än resten av världen. De ville inte bedriva jordbruk, eftersom de ansåg att bondelivet var under deras värdighet.
Istället försörjde de sig på att föda upp och sälja kameler och hästar, som ju var
 dåtidens enda färdmedel. Efterfrågan var således god och affärerna blomstrade.
Öknen var deras. De spårade, jagade, skapade nya handelsleder, och slog läger när det var dags. Deras tältdukar vävdes av av get- eller kamelhår för att ge skydd mot det obarmhärtiga ökenklimatet.
Och – något som var helt nytt för mig – mycket tidigt i historien utvecklade beduinerna en talang som stora skalder!
I lägereldarnas sken föddes en poesi som via muntlig tradition överfördes och förädlades från generation till generation. Idag anses beduinsk poesi vara en viktig kulturkälla för resten av världen, Det är till och med så att poesins grundläggande metrik och versmått ursprungligen kommer från araberna, och spreds till västvärlden via grekerna.

Hederskultur
Det låter väl hur puttrigt som helst, att sitta vid lägerelden och läsa dikter, med kamelerna fridfullt snarkande i en ring runt om.
Men livet därute i öknen var farligt och utsatt. Det fanns många klaner, och rivaliteten var stark. En djup misstänksamhet mot allt främmande blev både ett överlevnadsvillkor och ett kulturarv. Det gällde att hålla ihop och veta vem som var vän och vem som var fiende.
Ett slags sammanhållningskodex utvecklades och kärnan var familjen.

Islams inträde
Så kom Mohammed. Han såg till att islam spreds inom och mellan klanerna och att alla områden ”renades” från avgudadyrkan och annat otyg. (Hur det skedde, måste jag berätta i ett separat kapitel. Han kan tacka sina 9 fruar för det…)
Beduinerna konverterade och blev renläriga muslimer. Det var inom deras klaner islam fick fäste och spreds vidare från Mecka och Medina. Och det är deras fundamentalistiska tro som än idag styr kvinnosynen och livet här i Saudi.
Familjen stod än mer i centrum efter islams inträde. Allt som individen gjorde, fel eller rätt, drabbade hela familjen. Därifrån kommer de hederskoder som vi idag ser exempel på i de extrema fall vi läser om i svenska tidningar, och som ibland slutar med mord.

Beduinkvinnorna ”skyddades” av denna hederskod. En man som inte var hennes nära släkting fick inte röra vid henne – inte ens nudda hennes hand om de t ex utväxlade något.
Det lever bevisligen kvar hos somliga än idag; En av mina väninnor råkade nudda fingertoppen på en manlig saudisk expedit när hon tog emot växelpengar i ett shoppingcenter häromveckan. Han ryckte åt sig handen som om han bränt sig och fräste åt henne ”Don’t touch me!”
Men tillbaka till beduinerna:
Även familjens status och egendomar skulle till varje pris skyddas. Bästa sättet att uppnå detta var att hålla dem kvar inom släkten. Alltså påbjöd islam att en man skulle sträva efter att gifta sig med den kvinnliga släkting som hade närmast lagliga blodsband. Det idealiska äktenskapet enligt koranen är det mellan ”En man och hans faders broders dotter”. Med andra ord hans kusin.

Början till slutet
Småkrig och erövringståg var beduinernas vardag, och vänskapliga klaner höll ihop mot gemensamma fiender i ett väl fungerande nätverk. Beduinerna var erkänt skickliga krigare. Deras rykte var dock tveeggat, för erövringarna gick ibland vilt till och rena rövartåg förekom ofta.
Dessutom fanns en ständigt pågående konflikt med de bofasta, som ville ha allt mer land till sina odlingar, vilket minskade jaktmarkerna och kringskar friheten för beduinerna.
När huset Saud gjorde sina landvinningar, som slutligen ledde till bildandet av dagens Saudiarabien, var det just med hjälp av beduinkrigare. Det gemensamma målet var hela tiden att rensa islam från ”orenheterna” som förekom inom andra klaner. Dessa erövringar pågick under årtionden på 1700-talet och leddes av förfäder till den kung som nu sitter på tronen här.

Alla dessa krig gick hårt åt det manliga släktet i beduinstammarna. Kvar blev allt färre män och allt fler änkor. Och det, mina vänner, blev upprinnelsen till muslimernas månggifte. Kvinnorna var helt hjälplösa utan en manlig beskyddare, därför vädjade de till de kvarvarande männen att ta hand om dem – och det enda sättet det kunde ske med hedern i behåll för bägge parter, var genom äktenskap.
Från början fanns ingen begränsning i antalet fruar en man fick ha, men Muhammed införde regeln högst fyra. Och alla måste behandlas lika, leva på lika standard och få lika stor del av mannens uppmärksamhet. Av den anledningen är det idag enbart de rikaste muslimerna som faktiskt håller sig med flera hustrur.

Beduinernas liv förändrades drastiskt med tiden. Järnvägens utbyggnad och bilismens framväxt slog undan marknaden för deras djurhandel. Från att ha varit de rika och bortskämda, är beduinerna idag bortdrivna från sina betesmarker och vandringsleder, utan någon given försörjningsmöjlighet. Många har förfallit till ett halvliv som beduiner. Antingen som halvt bofasta, eller som halvt kriminella.
Under de senaste åren (efter den s k arabiska våren) har några av Saharas beduinstammar varit iblandade i såväl terrordåd som kidnappningar, framför allt i Egypten.
(Vill påpeka att detta skrevs innan ISIS gjorde entré på världskartan…)

Slutsatsen
Oljan, rikedomarna, tillväxtexplosionen – det är en annan del av Saudiarabiens historia. Detta handlade enbart om beduinkulturens bidrag till utvecklingen. Och allt faller på plats. Den starka familjesammanhållningen, misstänksamheten mot främlingar, hederskoderna, religionen, månggiftet – allt det som var förutsättningar för beduinernas överlevnad, utgör en nästan löjligt enkel förklaring till varför det arabiska samhället ser ut som det gör idag.

4 kommentarer till Beduinernas historia

  1. Josef Boberg skriver:

    Bra historiebeskrivning – som kan konstateras följa att allt som har en början har ett slut.

    Liked by 1 person

  2. Elsa skriver:

    Vilka källor baserar du din fakta på? Skriver ett arbete om det tidigare beduinsamhället i Saudiarabien och behöver bra källor.

    Gilla

    • Meg skriver:

      Oj, det kommer jag inte ihåg längre. Olika faktasidor, bloggar och artiklar på nätet, frågor och svar med saudiska vänner… en blandad research, helt enkelt.
      Googla och följ länkar, och var uppmärksam på seriositeten i det du läser, så hittar du säkert användbara fakta. Lycka till!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s