Vända andra kinden till? Oh nej!

I dessa tider när ”alla är fotografer” har vi alla också blivit fotomodeller.

Vi har kanske inte funnit oss själva här i livet, men nog har vi hittat vår bästa fotovinkel! Antingen samma sida mot kameran, eller ständigt samma min. När någons mobilkamera kommer fram, så intar vi blixtsnabbt den väl inövade posen och kopplar på vår foto-sociala look. Party eller familjemys, Norrland eller Skåne, New York eller Dubai. Klädseln och bakgrunden varierar, men inte modellen.

Unga kvinnor som tycker om sitt eget utseende, kör helst selfievinkeln lite uppifrån, så att urringningen kommer med. (Redan 50-talset pinup-fotografer insåg den garanterade seixghetsfaktorn i den vinkeln – kolla gamla filmstjärnebilder ni som har sådana kvar!) Om sedan turistattraktionen i bakgrunden inte helt syns på bilden är oväsentligt. Boobsen är viktigare. Även i New York.

Är du en ung man som tycker om ditt eget utseende, så ska du helst se ut som om du fångas mitt i steget. Där du bara ‘råkar’ ha kopplat på playboy-minen med ögonbrynen lite uppdragna i mitten. Posera? Moi? Nejdå, jag är bara oemotståndlig, som alltid.

Vi som är äldre är mer försiktiga, ”nej usch, inte närbild!” Vi har varit med om ett långt liv av skämmighet över mindre lyckade bilder, som likförbannat hamnar i någons album och visas upp då och då. Skuggor på fel ställe, en panna som ser alldeles för naken ut, en näsa som blir som en potatis, eller – Gud förbjude – en icke inhållen mage i avslöjande profil.
Vi har lärt av detta och nu vet vi hur våra anletsdrag vilar bäst och bilringarna syns minst. Därför ser vi likadana ut på bild efter bild efter bild.

När jag i min ungdom jobbade med fåfänga artister i rock’n’roll-branschen, upplevde jag fenomenet många gånger. Vi som stod vid sidan om fotograferingarna tyckte att artisterna var både jättefjompiga och enformiga. Ty detta var långt före Facebook och Instagram, så vi vanliga dödliga förstod ännu inte vådan av att ständigt leva med kameralinser omkring sig.

Allra tydligast var detta med Julio Iglesias (Enriques pappa, för er som inte vet). Han hade till och med inskrivet i sitt kontrakt att han bara fick fotograferas från höger sida. Det tog hus i helsicke om någon fotograf smög sig på honom från fel håll. Ut med filmen ur kameran, börja om!

Juliovinkel

Dessa tankar kom över mig när jag nyss såg någon lägga upp en ny profilbild. Facebook hade vänligheten att genast visa ett collage med tre av den personens tidigare profilbilder. Dom var så lika att jag undrade varför ens byta bild?

Nej, det här hade ingen som helst koppling till Saudiarabien. Annat än att jag sitter här och skriver.  Ute svajar palmerna i ganska friska vindbyar, himlen är mulen och det är 34°C. Tänk hårfön.
Och nu kommer en liten koppling: Under vårmånaderna visar sig inte Saudi från sin bästa sida… (häpp)

Det här inlägget postades i Det sociala livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s