Sommarvärmen har kommit till Saudiarabien, 33°C idag, och jag har fått min första otrevliga blogg-kommentar, från en för mig okänd man som kallar sig Jonas M. I väldigt upprörda ordalag undrar han hur jag kan leva i detta kvinnofientliga land, och det är en fråga jag ofta får – om än vanligtvis lite annorlunda uttryckt… Eftersom jag minns hur jag själv grubblade kring detta innan vi flyttade hit, så tar jag gärna upp ämnet hur ofta som helst. Det är onekligen en nyckelfråga.

Visst, kvinnosynen här är svår att ta till sig, hur man än vrider och vänder på den. Den enda ursäkt jag kan hitta är att deras tidräkning ligger 622 år efter oss andra. Vi var inte så trevliga mot våra kvinnor i Europa heller, år 1435…!

Det går dock åt rätt håll, även om det tar lång tid. Man ser små tecken på framsteg i vardagslivet här, hela tiden. Och jag hoppas och tror att vi som kommer hit som ”expat wives” med vår västerländska livsstil kan bidra till att skynda på utvecklingen. Vi går omkring utan huvudbonad, vi dräller oförskräckt omkring ensamma i shoppingcentra och affärer, vi efterfrågar varor och tjänster som ökar mångfalden på utbudet, vi bloggar och pratar och inspirerar.
Och vi lär oss tillbaka. Vi lär oss respekt för olika sätt att tänka, olika syn på livets mening, olika värderingar. Man kan tycka massor, men man har ingen rätt att döma utan kunskap. Kvinnorna här är inga mesproppar, ska ni veta.

Jag tar seden dit jag kommer, men jag avsäger mig inte så mycket som man kan tro. Jag sköter mitt ordinarie arbete härifrån, jag rör mig fritt, jag döljer inte mitt huvud och jag har aldrig någonsin känt mig hotad eller kränkt av någon man. Tvärtom, alla är påtagligt vänliga, artiga och hjälpsamma!

Det jag vill berätta om i bloggen är de okända sidorna av Saudiarabien, sån’t som vi aldrig hör talas om därhemma. Att landet har en föråldrad kvinnosyn vet ju hela världen – och det är många gånger det enda man vet! Men det finns ett växande antal saudier, både män och kvinnor, som i ord och handling tar avstånd från den.
Jag försöker ha öppna sinnen för att lära mig så mycket jag kan om ett land jag aldrig i min vildaste fantasi hade trott att jag skulle bo i. Med min blogg hoppas jag sprida lite kännedom som kan bidra till en mer nyanserad bild än den som många av oss i väst har.

Så, Jonas, först och främst tack för att du med din kommentar kickade igång mig med bloggandet igen. Jag hade kommit av mig lite. Sedan vill jag än en gång betona att vi västerländska kvinnor inte sitter här och anpassar oss till förhållanden som är bortom sunt förnuft. Låt dig inte luras av mitt lättsamma sätt att skriva. Humor är ofta ett bra sätt att beskriva en ogripbar verklighet. Och att markera avståndstagande.