Det är inte bara att hälsa på folk, liksom. Inte när man befinner sig på internationellt territorium.
Man utbyter luftpussar, olika antal gånger beroende på varifrån man kommer. Eller inte alls. Och det gäller att vara världsvan och hålla reda på vilket.
Fransyskor och spanjorskor pussar två gånger. Vänster kind – höger kind. Elegant och fjäderlätt, absolut inte nudda kinderna. Svisch svisch.
Holländskorna är mer krävande, där är det tre luftpussar som gäller. Höger – vänster – höger igen.
Engelskor ger en lätt kram och pussar en gång. Vänster sida, eller? Hellouu!

I början var det en mardröm att komma sent till ett party… Har man träffat alla någon gång förut, förväntas man komma ihåg namn, nationalitet och antal mwoah:s.

Maya, Frankrike: Mwoah! Mwoah!
Odette, Holland: Mwoah! Mwoah! Mwoah!
Natalia, Spanien: Mwoah! Mwoah!
Zoe, Sydafrika, f.d. Holland, med brittiskt pass: Mwoah? Nej, Mwoah! Mwoah! Mwoah!
Echo, Kina, men gift med Canada och därför franskinfluerad: Mwoah! Mwoah!

Det där med att man inte får nudda kinden, och absolut inte prestera någon riktig kindpuss, det måste väl ursprungligen komma från tanken att inte förstöra varandras make-up med en massa hudkladdande. Eller gud förbjude – få läppstift på kinden.
Här i Saudi är det just inte så mycket pudermakeup på solbrännan. I varje fall inte på västerländska kvinnor. Men vi anländer ofta svettiga efter att ha transporterat oss till fots en kortare eller längre sträcka i 40-gradig värme. Och det känns sådär lagom fräscht att dela varandras kindtranspiration. Så, visst, jag köper gärna luftpussarna. Bara jag kommer ihåg antalet…

På söndag åker jag hem till svenska björnkramar. Det känns tryggt.
Smack!