Kung Faisals arv

Ni vet hur det är att surfa, man börjar med en enkel fråga på Google – och två timmar senare har man klickat iväg på länkar och sidospår, och sitter där med en djup och onödig kunskap om något helt annat ämne än det man först ville kolla upp.

Jag började med att leta bilder på vattentornet i Riyadh. Varför, ska jag strax berätta. Men därifrån följde jag en länk till wikipedia om kung Faisals dramatiska liv och bråda död. Sedan hamnade jag på sidor med detaljerade fakta om Saudiarabiens högteknologiska bevattningssystem. Så nu vet jag allt om landets bestånd av mjölkkor.

Ska vi ta det från början?

Alla vet väl hur vattentornet i Örebro, ”Svampen”, ser ut. Ett av Sveriges mest kända landmärken, vill jag påstå. Svampen ritades av arkitekten Sune Lindström och invigdes år 1958.
Svampen kom med i en internationell katalog över fiffigt konstruerade vattentorn. Och vem fick 13 år senare syn på bilden från Örebro, om inte prins Faisal bin Abdul Aziz av Saudiarabien!  Han blev så imponerad av byggnaden att han omedelbart beställde en identisk kopia till sin huvudstad Riyadh. Identisk, men 33% större.
Svampen i Riyadh byggdes 1971 och blev ett landmärke även här i Saudiarabien. Hur otippat är det?!

Svampen …rebro Örebrosvamp

svampen Riyadh2 Riyadhsvamp

Prins Faisal blev sedermera kung och var tydligen den som byggde upp Saudiarabiens oljerikedomar, på gott och ont för resten av världen. Han chockhöjde priset på oljan och blockerade exporten till alla länder som stödde Israel, varigenom han orsakade världens första stora oljekris, 1973.
Faisal ansågs kontroversiell även i sin närmaste omgivning och mördades 1975 av sin brorson under en släktmiddag (!). Hela hans liv verkar ha varit som värsta actionrullen. Men han lämnade efter sig ett land flödande av produktivitet och tillväxt.
Ett av de stora projekt han drog igång var en satsning på att bygga upp ett fungerande jordbruk i Saudiarabien. Målet var att kunna producera tillräckligt med egna grödor och mejeriprodukter för att  bli självförsörjande.
För att uppnå detta började man konstruera ett bevattningssystem, som genom åren har förvandlat allt större delar av öknen till odlingsbar mark. Vattnet hämtas från källor djupt under öknen och sägs vara över 20 000 år gammalt!
Bilden här nedanför togs från rymdstationen ISS förra året (2012), och man ser de uppodlade områdena som gröna prickar. Personligen tycker jag det påminner om en spelplan för Fia med Knuff (klicka för större bild så ser ni själva).

irrigated fields Uppodlad mark i Saudi-öknen

Närmare jordytan är prickarna ganska stora. Men fortfarande väldigt runda. Alla med en spikrak väg, som en radie, in till mitten av grönskan, där själva gårdsbyggnaderna ligger.

bevattning Diametern på rundlarna är 500 meter

Man odlar vete, majs, ärtväxter, lokala spannmål, frukt, grönsaker och dadlar – Saudi är en av världens ledande exportörer av dadlar. Men här finns även gigantiska mejeriproducerande gårdar – med mjölkkor. Kor i Saudiarabien! En av de största anläggningarna i världen,  Almarai Dairy Farm i nordvästra Saudi, har 67 000 svartvita kor och var för övrigt världens första mejeri som ISO-krediterades.
Alltså – va?? – jag väntade mig inte att stöta på ISO-krediteringar i historiebeskrivningen av beduinernas land. Men, som jag tror att jag nämnde i ett av mina allra första blogginlägg härifrån; Saudi har en mycket hög standard på sin livsmedelshygien! Idag jobbar man även aktivt för att införa en hälsosammare mathållning – det är väldigt, väldigt, väldigt mycket kolhydrater i omlopp här….

Almarai skylt Världens första ISO-krediterade mejeri

Apropå beduiner; Det finns en intressant bakgrund till att de stora mejerierna hamnade just här i öknen.
Det gick nämligen inte helt enligt ritningarna för Saudi att bara bygga upp ett strukturerat och väl fungerande jordbruk. För det första ägdes marken av några få privatpersoner, bekväma och förmögna aristokrater som varken hade kunskap eller intresse av att börja experimentera med grödor i ökensanden.
Det andra stora problemet var de ursprungliga beduinfolken, som ännu hade svårt att inordna sig i det nya organiserade samhälle som Saudiarabien ville bygga upp för att bli en modern stat. (OBS detta är så sent som 70-talet vi talar om!)
De styrande i landet tog då till sitt starkaste påtryckningsmedel: pengar. Man erbjöd räntefria lån, tullfri import av nödvändig utrustning, stöd på längden och hjälp på bredden. Och så erbjöd man beduinerna moderna bostäder och bekvämligheter mot att de skötte och arbetade på de nya jordbruken.
För att locka beduinerna och visa hur bra det kunde bli, beslöt man att bygga ett område med ”demo-bosättningar”, bondgårdar med all modern utrustning på plats och importerade kor från Australien.
I Haradh, uppe i Saudis nordvästra hörn låg grundvattnet relativt nära ytan och området valdes som en lämplig plats. Området projekterades för att husera 1000 familjer. Det tog 6 år och kostade närmare 130 miljoner kronor, innan det stod färdigt i all sin moderna prakt.

Men beduinerna uteblev.

Till slut tvingades myndigheterna inse att man inte tämjer ökenfolken så lätt, och man ingick ett partnership med två irländska bröder som för ändamålet grundade företaget Almarai (arabiska för betesmark). Med huvudsakligen importerad arbetskraft är det, som sagt, idag ett av världens största mejerier.

Almaraikor Saudiska kor på grönbete…

1981 utfärdades ett kungligt dekret som bildade the National Agricultural Development Company (NADEC) för fortsatt utveckling av jordbrukssektorn i hela Saudiarabien. Här är deras reklamfilm, gjord 2012:

Förutom mejerijätten har vi även världens största kycklinguppfödningsanläggning här i landet. (Alltså, ibland undrar jag om jag hamnat i Texas – allting är störst och värst.) Men att fjäderfä är en omfattande industri förvånar mig inte, för kyckling är huvudingrediens i var och varannan maträtt härnere.

Däremot är det inte så mycket på det där med grisfarmer. – Suck – Ett kungarike för en saftig skiva fläskfilé…!

Här finns mycket nötkött, men det är importerat. Framför allt från Australien och Nya Zeeland. Jag har dock inte lyckats klura ut om det är de importerade korna som jag nämnde ovan, som slaktas och styckas här. Eller om importen av hela, levande kor bara gäller mjölkkossorna. Jag får forska vidare i det. Men då vågar jag inte ansvara för vad jag hamnar på för google-avkrokar istället…

Nu ska jag ta en eftermiddagspromenad i solen och köpa världens godaste glass.mmmm glass

Ha en fortsatt trevlig söndag!
نراكم قريبا

Det här inlägget postades i Första intrycken. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kung Faisals arv

  1. Marina skriver:

    Hej Margareta! Du verkar börja trivas i Riyadh! Finns det möjlighet för dig att resa lite runt eller gäller visum bara för vistelsen i Riyadh?

    Gilla

  2. Riktigt intressant det där. Jag har varit in och googleearthat lite och det är riktigt många gröna cirklar runt omkring. Det som slog mig är att det verkar ju inte som om Riyadhs läge är så där klassiskt för en storstad, varken kustnära eller invid något stort vattendrag, har du någon aning om anledningen till att det ligger mitt i landet med i princip bara öken runt omkring? Strategiskt, eller kanske någon gammal knutpunkt för handelsleder? (Hobbyhistorikern spekulerar friskt)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s