Nej nu måste jag skriva något igen, så att jag suddar ut bilden av allt regnandet i det förra inlägget… Det var grått och vått i fyra dygn, men förra torsdagen kom solen tillbaka – och sedan dess har den strålat lika självklart hela dagarna igen. Runt 24 grader och knallblå himmel. Ljuvligt, ljuvligt!
Dessutom är det tydligen någon slags vårsäsong nu – man har planterat blommor i alla rabatter. Och lustigt nog är det samma sorts växter som vi brukar ha på balkongerna hemma; pelargoner, petunior, gerbera m fl. Jag antar att detta är den årstid då utomhusblommor kan överleva här, utan att stekas ihjäl av solen.

Nyplanterade pelargoner

Det är lite ”Truman Show” över livet här i compoundet. En låtsasvärld. Här finns allt det nödvändiga, i en väldigt vacker miljö. Men går man tillräckligt långt åt något håll, stöter man på en hög mur med taggtråd på toppen…
Det finns en skillnad dock. En enorm skillnad: Den här muren är inte till för att stänga in, utan för att stänga ut.

The wall

Ingen hindrar mig om jag bara spatserar ut härifrån. Jag är fri att ta en taxi och ge mig in till sta’n alldeles ensam om jag vill. Men så modig har jag inte blivit än. Det finns dock andra livlinor för hustrur som vill ut på vift;

The Shopping Bus
Tre gånger om dagen avgår en busslast med abayaklädda kvinnor till olika köpcentra. En gång i månaden går även en tur till besök på ett annat compound, där man ordnar en marknad med allt från abayor till kylskåpsmagneter. Dessa bussturer är en del av de många aktiviteter som compoundet ordnar för sina hyresgästers ‘uttråkade fruar’. The Real Housewives of Riyadh…?
Själv har jag just inte tid att bli en sådan, eftersom jag har fullt upp med mitt jobb. Och många av mina medsystrar har händerna fulla även utan yrkesarbete, eftersom de har hemmaboende barn med sig hit. (Jag är lite avundsjuk på dem –  saknar mitt 30-åriga barn!)
Innan jag kom hit hade jag både farhågor och fördomar om vilken sorts skvallertanter man skulle vara omgiven av i ett sån’t här lägerboende. Men de kvinnor jag har lärt känna hittills, är långt ifrån några intrigerande Hollywoodfruar. De är coola, världsvana och varmhjärtade. Luttrade hustrur som lärt sig ta hand om sin familj under de mest skiftande förhållanden.
Jag har ännu inte stött på någon annan från Sverige här, men jag har fått nya vänner från andra hörn av världen. Sydafrika, Peru, Korea, Holland, England, Irland…

Och oavsett nationalitet eller livssituation finns det ett fenomen som tycks förena världens kvinnor. Det stavas i-k-e-a. Två gånger i månader går shoppingbussen dit. Ett äventyr i sig. Dessa bussturer liknar verkligen ingenting jag gjort tidigare i mitt liv. Lite som en hönsgård på hjul. För även coola, världsvana damer förvandlas till tjattrande fjortisar ombord på en shoppingbuss till IKEA… Såå roligt!

Svarta höns på utflykt

På tillbakavägen är det för övrigt mer kassar än kvinnor i bussen….

The Maintenance
När vi inte är på utflykt har vi tillgång till all tänkbar service här i compoundet. Det finns enheter för alla olika underhållsbehov. Alltså underhåll, inte underhållning – det senare är verkligen en bristvara i det här landet, men det får bli ett annat kapitel.
Har man däremot behov av städning, uppspikning av tavlor, ihopsättning av IKEA-möbler, byte av glödlampor, lagning av en läckande kran, eller filterbyte på luftkonditioneringen – då ringer man ”Maintenance”. 555 på telefonen. Här är vi alla interner, så man lyfter bara luren och slår tre siffror.
789 är till restaurangen om man inte orkar laga mat. De levererar alla rätter från menyn. Kring lunch- eller middagstid ser man alltid kypare promenera omkring på området bärande på vita bulliga papperspåsar eller pizzakartonger.
Fundering: Hur kommer det sig att alla kypare i hela världen har vita skjortor och svarta byxor? Vem har bestämt den klädkoden från början?
Hela maintenancestyrkan här har förresten färgkodade kläder. Städpatrullerna är blå, elektrikerna beige, trädgårdsmästarna gröna, luftkonditionerarna grå och poolskötarna vita. Så praktiskt när det ringer på dörren – då vet man vilken service det är man har beställt.
Visst är det crazy? Ett ganska annorlunda liv än hemma i Solna.

Städpatrull på tillfälligt uppdrag som fotomodeller

The Jul
På söndag är det Första Advent. Men julen är förbjuden i Saudiarabien. Man får inte ens ta in julpynt i landet, det konfiskeras vid upptäckt i tullen. Julen är ju en religiös högtid, och att tillåta jultillbehör i kungariket vore underförstått detsamma som att erkänna existensen av någon annan religion än islam. Dvs otänkbart.

Ändå säljs det julpynt överallt i affärerna här på området, ändå kan man köpa adventsstjärnor på Ikea, och ändå åker vi på måndag med kvinnobussen till ett annat compound, där det bjuds på en prunkande julmarknad.
Kära KSA – helgad varde din inkonsekvens! Jag är inte religiös, bara tokig i julen. Så på söndag julpyntar jag mitt hem med lite krimskrams. Som jag köpt här. I Saudiarabien.

Förbjudet? Var kommer då allt detta ifrån?

Önskar er alla en underbar Första Advent! Nästa helg är jag själv hemma i Sverige, och kan till och med dricka glögg! Woohoo.