Nu är jag inne på andra varvet i Saudiarabien. Jag kan titta tillbaka på mitt första år här, och det känns nästan osannolikt. Tiden har gått så fort! Eftersom det andra året också blir det sista, har jag redan undermedvetet påbörjat den mentala nedräkningen för att flytta hem till sommaren.
Men jag försöker att inte göra det – jag vill vara närvarande i nuet varje dag som är kvar. Saudiarabien är inte ett land som man kan komma tillbaka till och besöka som turist. Alltså gäller det att jag känner mig mätt och nöjd när jag flyttar härifrån. Att jag inte missar något som jag sedan kommer ångra hemma i Sverige.
Får väl göra en mini-bucket list. ”Things to do before I go home”.

En händelse som jag nu för andra gången fått uppleva på nära håll, är att pilgrimernas Hajj har genomförts i Mecka, och avslutats med en av årets två största högtider, Eid al-Adha. (Den andra stora högtiden, Eid Al-Fitr, avslutar fastemånaden Ramadan.)
Tre dagars festande, en veckas ledigt från jobb och skolor och Den Stora Folkvandringen inträder. Halva Saudiarabien förflyttar sig till Dubai, Qatar eller Bahrain. Alla vill ha sina smakbitar av friheten när tillfälle bjuds.
Skillnaden denna gång var att vi också kunde dra iväg några dagar, eftersom jag numera är försedd med uppehållstillstånd (iqama). Så jag behöver inte ta omvägen om visum-agenturen i Sverige varje gång jag vill komma tillbaka in i landet.

Vi har länge pratat om att bila till Bahrain, och nu när alla bitar föll på plats, blev det av. Drygt fyra timmar genom öknen iklädd svart abaya – som åkte av efter gränsen, exakt en meter in i Bahrain. Fem dygn i frihet, och sedan drygt fyra timmar genom öknen tillbaka. Vi hann gå på bio, se havet glittra, dricka vad vi ville, äta bacon till frukost och delikata middagar, titta på sta’n, hänga på pubar, och drälla i det största shoppingcentret.

Konungariket Bahrain är en ö med tillhörande skärgård i Persiska golfen, rakt österut från Riyadh. Man kör över en 2,5 mil lång bro – med gränskontroller, toaletter och McDonalds på en ö ungefär halvvägs – och kommer sedan direkt in i huvudstaden, som heter Manama. Gissa om vi gick omkring som två muppar hela tiden och hummade ”ma-nah ma-nah, pa daa pa daba, ma-nah ma-nah…”
Bahrain var en trevlig bekantskap. Men färderna genom öknen är ändå det bestående minnet.

Den oändliga horisonten. Sanden. Kamelerna. Och – skräpet. Herregud vad dom slänger skräp omkring sig! Efter varje passerat matställe kantades vägen av papper, plastmuggar och tomburkar i några mil.

De stackars kamelerna stod och bökade med nosen (nosarna? nössen?) i bråten för att hitta något ätbart. Det fick mig att börja fundera på vad kameler egentligen äter.
Man har ju alltid hört om att de spar vatten i pucklarna. Men deras föda? OK Google, ”vad-äter-kameler…?”

Snacka om omedelbar Myth Buster; De har inte alls vatten skvalpande i pucklarna!
”Den populära myten att kamelens pucklar är fulla av lagrat vatten är inte sann. I verkligheten är pucklarna fettreserver som omvandlas till vatten när kamelen är uttorkad. När kamelen använder dessa reserver kommer pucklarna faktiskt att börja sloka åt sidan, medan processen utarmar dem på fett. Pucklarna återfår sin storlek när kamelen äter och dricker igen.”

Man lär så länge man lever. Men vad äter dom då?

”Kamelen klarar sig bra i områden med magert bete och kan äta en mängd olika slags växter, varav många inte lämpar sig som foder åt andra djur. Den kan även stoppa i sig föremål av oätliga material såsom plast, utan att komma till skada. I vissa torrområden växer det buskar med hög salthalt. Kamelen äter dessa buskar, som inga andra djur tål, eftersom den behöver mycket salt som binder vätska. Kamelen kan därför även dricka salt och bräckt vatten, vilket inga andra landlevande däggdjur kan göra.”

När jag ändå rotade runt om kamelfakta, sökte jag även svaret på frågan om varför dromedarerna här kallas för kameler. De har ju bara en puckel. Alltså borde de vara dromedarer. Men de är ‘camels’.
Jodå, hittade en förklaring till det också; engelskan är det enda språk som har ett gemensamt ord för alla puckelvarianter – camel. På övriga språk skiljer man på dromedar och kamel.
Dessutom finns det en skillnad förutom antalet pucklar; dromedaren hittar man i varma öknar – som här på Arabiska halvön, i Australien, Sinai och Sahara, medan kamelen med sina två pucklar och tjockare päls, lever i kalla klimat, som Kina, Mongoliet och Ryssland.

Jag fick också veta att kameler har stora platta fötter med en slags luden simhud mellan de två tårna, för att inte sjunka ner i sanden. Och långa ögonfransar för att kunna skydda sig i sandstormar. Ahh – så det är därför kameler har docksöta ansikten, medan de i helbild är så hiskeligt fula! Ögonfransar. Det har jag aldrig tänkt på.

Ju mer jag bor här, desto mer kommer jag på saker som jag aldrig tänkt på. Det är kul när man är en vetgirig jäkel.
Salam!