Jag tror att barn som växer upp i vårt compound blir en egen sorts människor. Deras ena ben kommer att bli mer muskulöst än det andra, och de kommer att totalt sakna respekt för trafik och gator…

Det dräller av barn här, och nästan alla pinnar fram som små jehun på sina sparkcyklar (eller vad det nu heter, dom där skateboardliknande sakerna med hjul och styre). Varje eftermiddag ser man dem sparka sig hem från skolan i en hisnande fart, klädda i sina skoluniformer och med små ryggsäckar som nätt och jämt sitter kvar i fartvinden.
Bilar får väja, fotgängare må akta sig, och solslöa katter gör bäst i att snabbt smita in i närmaste buskage. Farthindren undviks med skickliga kryss-svängar. De ser oerhört självsäkra ut, och tydligen med rätta – jag har ännu aldrig sett något barn köra omkull.

Jag undrar vad de får för världsbild, de som bor här en stor del av sin uppväxt. Vi lever ju i en så konstgjord, skyddad och begränsad tillvaro här innanför murarna, och de barn som inte går i den brittiska skolan inne i compoundet hämtas och lämnas av privatchaufförer varje dag. Vad händer när de kommer tillbaka hem till den riktiga världen?

Först allt – sedan inget
Hela Saudiarabien är otroligt barnvänligt. I varje köpcentrum finns ett helt tivoli för de små. Med berg-och-dalbana, karusell och allt. Det finns lekrum och lekparker och finurligheter för barn överallt.

Lekplats i Granada Mall, vårt närmaste köpcentrum

Men hur motsägelsefullt är det? Massors massor av lek och kul och stimulans i barndomen – och sedan blir man vuxen och får inte göra någonting. Ingen bio, ingen musik, inga nöjen av något slag. Från tivolin till klosterliv. Det måste ju skapa ett svart hål någonstans i hjärnan. Inte undra på att de har bönestunder fem gånger om dagen.

Ännu märkligare är att i detta hårt reglerade samhällsklimat tycks det uppväxande släktet ha fria tyglar in absurdum. Jag skulle kunna ge en oändlig rad exempel för att backa upp det påståendet, men jag avstår. Grinig tant-varning på det.
Men det skrivs mycket i lokala bloggar om hur de saudiska kvinnorna låter sina söner löpa fritt och utan tillsägelser på alla områden. En del menar att denna (brist på) uppfostran utgör själva grogrunden för den föråldrade kvinnosynen här i landet.
Mm, tänker jag då – eller också är det ett uttryck för densamma?

Lekplats i ett annat köpcentrum – Panorama Mall

Barn i trafiken
Man kan inte prata om barn i Saudi utan att nämna något om barn och bilkörning. I sociala medier här görs det då och då försök till upprop om barnsäkerhet på vägarna, men det har hittills haft föga effekt. Jag har tidigare nämnt att man ser småbarn (läs söner, såklart)  sitta i knät på pappa vid ratten, under färd på motorvägarna. Jodå, det är alldeles sant!
Men inte nog med det, man ser också barn stå upp genom takluckan eller hänga ut med halva överkroppen genom öppna sidofönster. Glada och fnittriga. Säkerhetsbälten? Barnstolar? Ha!!
Vuxna färdas för all del inte säkrare dom heller. Man proppar in så mycket folk i bilen som det går. Och se’n en till. Fyra personer i framsätet och fem där bak? Mafi Mushkilah. Inga problem.
Ja, så det kanske inte är så konstigt om det ”väller över” lite ibland, så att det sticker ut ett barn här och där genom fönster eller taklucka…

Sänder en uppskattande tanke till alla sunda småbarnsföräldrar jag känner, och önskar trevlig söndagkväll!