Tio månader senare…

 

12748077_10208692589051574_8869429591771354618_o

Med en färsk bild från Riyadh hälsar jag er välkomna tillbaka till min Saudiblogg! Det är min goda vän Bushra  Qamar Ahmed och hennes man Faraz som leker i gungorna. Så kan livet i Saudiarabien också se ut.

Det har nu gått nästan på dagen tio månader sedan jag skrev det förra inlägget, kvällen innan jag lämnade Riyadh för gott. Och jag trodde att jag därmed satte punkt för den här bloggen. Men så blev det inte. För jag har insett att jag inte är klar med Saudiarabien än.

Gång på gång snubblar jag över något ämne som får mig att tänka ”varför skrev jag inte om det i bloggen?” Dessutom får både Steve och jag ofta berätta om livet i Saudi, folk är väldigt nyfikna och har massor av frågor. Och jag ser på statistiken att bloggen fortfarande har en jämn ström av besökare, från hela världen.

So what the heck. Jag tar upp tråden igen. Det finns ju så oändligt mycket mer att berätta än vad jag hann med under mina två år där. Jag har fortfarande ‘ögon på marken’, inte minst genom alla vänner i Riyadh och Jeddah, som jag har tät kontakt med. Dessutom följer jag de lokala nyheterna, är med i ett par saudi-grupper på Facebook, och läser bloggar och tweets.

Idag är det Internationella Kvinnodagen och jag vill passa på att skicka en uppmuntrande tanke till alla saudiska kvinnor som för sin segdragna kamp för jämställdhet – och framför allt för att få köra bil. Det finns ingen fråga som har högre prioritet för dessa kvinnor än att kunna sätta sig bakom ratten och köra iväg på sina egna villkor.
Jag har själv levt under förbudet i två år, och det är otroligt jobbigt och frihetsberövande att antingen vänta på skjuts av maken, eller behöva krångla med att beställa en ”driver” så fort man ska göra det minsta lilla ärende. Spontana utflykter kan man glömma.

De rika kvinnorna – som är ganska många i skattefria Saudiarabien – har egna drivers. Privatchaufförer som skjutsar dem till och från luncher, skönhetssalonger och shoppingmalls. Barnen och hushållet tar hembiträdet hand om.
De mindre välbeställda får förlita sig på manliga släktingar, vare sig de är vuxna män eller tolvåriga söner. Jag skojar inte! Har man en penis, får man köra bil i Saudi. Därför är också trafiksituationen som den är. Livsfarlig. (Se Tack och lov att jag inte får köra bil här)

Tidigare ikväll hade jag ett långt intressant samtal med en Saudisk väninna i Riyadh om varför hon väljer att dölja sitt ansikte bakom en slöja. Vi kom in på ämnet när jag nämnde att Lettland tänker införa slöjförbud om ett år. Den diskussionen kan jag gå närmare in på i ett senare inlägg.

Om mitt liv och mina tankar härhemma bloggar jag på annat ställe. Här koncentrerar jag mig på sådant som har med Saudiarabien att göra. En outtömlig källa…

Det här inlägget postades i Eftersnack, Kvinna i Saudiarabien. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s