”Nu får du skriva något i bloggen!” skrev Sara på Facebook igår. Och nu gör jag det. Ber om ursäkt för tystnaden, men när man är mitt i nya upplevelser så är det svårt att ställa sig vid sidan om och börja skildra. (Vilken usel utrikesreporter jag skulle vara…)
Men nu är jag här. Och nu vet jag inte hur jag ska undvika att åstadkomma ett maratoninlägg. Jag vill visa bilder, jag vill berätta i detalj och jag vill berätta allt. Och det går ju inte.

Här kommer därför en mycket koncentrerad sammanfattning av mina allra första intryck av Saudiarabien, så delar jag upp detaljerna och de filosofiska tankarna på fler separata inlägg se’n.

This place rocks!
Jag må vara naiv, men jag tycker det är jättehäftigt här. Människorna är otroligt vänliga och hjälpsamma, och jag har ännu inte fått någon anledning att känna mig det minsta instängd eller nedtryckt eller rädd. Det är dessutom förvånansvärt o-konstigt. Nästan alla varumärken hemifrån finns, både livsmedel och kläder. Och mathygienen är hög, vilket jag tycker är en trygghetsfaktor. Det är överhuvudtaget rent här. Skräpigt men rent.

Moské på vägen till IKEA

Att bära Abaya
är lite varmt i vissa miljöer, eftersom man har kläder under, men ack så praktiskt på sitt sätt. Jag behöver ju aldrig riva runt i garderoben, vare sig vi ska ut och handla eller ut och äta middag. Bara att dra Abayan över huvudet, hänga scarfen runt halsen, och iväg.

Abayaklädd och redo att möta bokhyllan Billy.

IKEA
Det är märkligt hur svenskt IKEA lyckas vara överallt i världen. Bokhyllan Billy, upplägget av varuhuset, kassaköerna, kundtjänsten – allt är exakt likadant. Nu har jag klivit ut genom dörrarna med blåa tvättstugeplastkassar både i Peking och Riyadh, och på bägge ställena väntade jag mig att komma ut på parkeringsplatsen i Barkarby. Restaurangen serverar gravlax och köttbullar, men – se bild – man har den traditionella uppdelningen av män och kvinnor/familjer. Jag förstår inte varför. Alla går omkring tillsammans ute i varuhuset, står i brickkön tillsammans, men sen måste man plötsligt gömma sig för att äta. Inte så konsekvent..

IKEAs restaurang.

Att äta ute.
Om jag nyss sa att det mesta inte är konstigt, så gäller det inte att äta ute på restaurang. Det är udda. Men det återkommer jag till i ett eget inlägg.

Födelsedagsmiddag med färsk hummer.

Klimatet
Jag har inga problem alls med värmen eller (luftkonditionerings-)kylan. Det är lagom inomhus, inte alls den otäcka aircon-iskylan man kan känna på många ställen i t ex USA. Härhemma har vi dessutom separata aggregat i varje rum, så vi kan justera individuellt där vi befinner oss och samtidigt svalka ner andra utrymmen.
Värmen ute är – ja, varm. Väldigt varm. Idag var det 44 grader vid 3-tiden. Men det är ju inte fuktigt, och för mig gör det hela skillnaden. Jag skulle inte vilja ta någon långpromenad i den dagstemperaturen, men det sjunker mot kvällningen och då är det enbart underbar sommarvärme.
Under hösten, vintern och våren här är det oftast mellan 20 och 30 grader. Det gör ju inte precis ont, speciellt inte när jag tänker på hur ni skrapar bilen på morgnarna därhemma…

Vår förstukvist

Jag har kört bil i Saudi. Ha!
Visserligen bara inne i vårt compound, men det kändes kaxigt nog. Om jag får abstinens kan jag alltid köra runt en stund på vägarna här på området. Det är farthinder överallt och man får inte köra fortare än 20 km/tim pga lekande barn. Men jag kan glida fram och röra på ratten i alla fall.

Saudisk bilkörning

Summering
Ni får se det här inlägget som ett glättat vykort. ”Palmerna vajar och solen skiner.” Och jag känner mig onödigt nöjd med tillvaron.

Nu måste jag jobba. Vi hörs snart igen!