Långt, långt ifrån ökensanden jag trampade omkring i för mindre än en månad sedan, har jag äntligen börjat landa mentalt.
Idag har jag varit hemma i Sverige i exakt tre veckor.  Det är mörkt och grått och kallt, och det är alldeles, alldeles underbart. Att få köra bil, kunna dricka ett glas rödvin, promenera på stadsgator utan abaya. Och att få julpynta!!
Det blir första julen hemma i vår lägenhet på två år, och alla som känner mig vet vilken julnörd jag är… Här finns en del pyntande att ta igen!

Det känns lite konstigt att sitta här och blogga. Jag tittar ut på den fantastiska fullmånen och tänker att den just nu lyser även på compoundet därhemma/borta i Riyadh. Om jag sluter ögonen, är jag där. Jag kan förnimma både ljud och lukter från arkaden kring poolen, och höra böneutroparen från moskén utanför compoundet recitera Isha, den sista kvällsbönen. Så vackert och fridfullt.
Kontrasten är så stor att den nästan känns fysiskt. Och om en månad är jag tillbaka där på riktigt igen.

Sedan läser jag i Arab News om kvinnornas protestkamp för att få köra bil. En av aktivisterna gjorde häromdagen ett uppmärksammat försök att köra med bil över gränsen mellan Förenade Arabemiraten och Saudi – medan hon spred sitt budskap via twitter och andra arabiska kanaler. Gränspolisen stoppade henne naturligtvis och beslagtog passet. Mer kunde de inte göra. Det finns ingen lag som säger att en kvinna inte får sitta i en bil i gränslandet. (Jag har själv suttit bakom ratten i ca två minuter, i köerna mellan Saudi och Bahrain medan Steve gick och lättade på trycket..)

Men självklart fick hon inte köra in i Saudi. Efter ett dygn sittande i bilen i ingenmansland, fick hon sällskap av en annan modig medsyster som gav henne mat och förnödenheter. Till slut blev bägge kvinnorna hämtade av polis och fick tillbringa ett antal timmar i arrest. Innan de släpptes fick de rådet att gå i terapi för att bli av med sin olämpliga attityd…!!!

Dessa kvinnor räds varken religiös polis eller fängelsehålor för att föra kampen framåt, och de får svenska feminister att framstå som gnälltanter med i-landsproblem.

Det finns ju annars mycket att fascineras av här hemma. Man tror ju knappt det är sant med den tragikomiska politiska sörjan där alla sätter krokben både för sig själva och varandra. Men det är väl med det politiska spelet som med frågetävlingar på TV – när man sitter hemma i soffan har man alla svar. Om det vore så enkelt att följa sunt förnuft skulle väl politikerna göra det. Eller?

Apropå TV så tittade jag på finalen i Idol igår kväll och gladde mig åt att min favorit Mollie blev tvåa. Att knipa andraplatsen i Idol måste vara bästa utgångsläget någonsin för den som vill bli stjärna. Man slipper den hysteriska pressen och stressen som vinnaren får utstå, och kan lite mer i lugn och ro planera sin fortsatta karriär.
18-åriga Mollie Lindén kommer att gå långt. Hon har verkligen den där scenutstrålningen som behövs. Vore jag kvar i skivbranschen, där jag tillbringat så många år av mitt liv, skulle jag önskat att jag fick jobba med henne. Hoppas bara hon kan omge sig med ärliga, kloka och skickliga människor. ”Entouraget” kan hjälpa eller stjälpa en nykläckt stjärna.

Se Mollie sjunga ”Purple Rain”.  http://www.tv4play.se/program/idol?video_id=2980912

Med denna blandning från de två skilda världar som är mitt liv just nu, önskar jag er alla, i alla länder, överallt,  en riktigt fin andra advent.
Var rädda om er frihet!