I Beduinernas land

Efter mitt förra inlägg har jag fått en del frågor om kvinnornas klädsel i Saudi.  Vad måste man egentligen bära? Och vad får man inte bära?
Varför visar en del ansiktet medan andra gömmer sig bakom heltäckande slöjor? Vad är skillnaden mellan en abaya och en burka?

Kul att ni frågar! Och samtidigt undrar jag i mitt stilla sinne hur jag kunnat blogga om Saudiarabien i snart två år utan att ta upp detta ämne… Hallå liksom. Det borde väl ha varit bland det första att skriva om.
Först reder vi ut begreppen om vad som är vad, sedan bjuder jag på några inhemska kvinnors egna berättelser om traditionerna i deras släkt, som dikterar hur och när de måste gömma sig för männen…

Abaya
I Saudiarabien måste alla kvinnor – muslim eller inte – bära en svart abaya på offentliga platser (=utanför compoundet för min del). En abaya är helt enkelt ett hellångt plagg med långa ärmar. Under abayan har man oftast lättare kläder, men allt från pyjamas till bikini lär förekomma… Det beror på om abayan har öppning framtill eller inte. Man får absolut  inte gå omkring med abayan fladdrande och visa bara ben.
Vi som inte är muslimska kvinnor behöver inte täcka huvudet, men vi måste alltid ha en huvudscarf hängande runt halsen ifall vi stöter på någon nitisk ”muttawa”, den religiösa polisen.
I Riyadh måste abayan vara svart. Däremot blir det allt vanligare med dekorationer i glittrande strass, inlägg i olika färger, eller broderier i guld och silver. I Jeddah, som har ett öppnare klimat, förekommer numera abayor i andra färger än svart.

Niqab
De muslimska kvinnorna i Saudiarabien bär, utöver abayan, i regel en niqab. En heltäckande huvudduk som enbart lämnar en smal öppning för ögonen. Ordet niqab kan vara antingen själva huvudbonaden, eller hela klädedräkten.
Detta är den absolut vanligaste klädseln bland kvinnorna här i Riyadh och man ser den i olika varianter. En del visar ögonbrynen, andra inte, en del har en lös slöja för ansiktet under ögonen, andra har en huvudbonad och slöja som är ihopsydda (som på bilden) och ytterligare andra knyter den övre delen av huvudsjalen runt pannan och fäster med en knut bak – à la Zorro…
Allt efter graden av religiösa krav, samt mode, tycke och smak.

I början kändes det så främmande med dessa svarta skepnader som gled fram över galleriornas glänsande marmorgolv, att jag alltid undvek att titta på dem, men idag möter jag deras blick och utbyter ofta ett vänligt leende. Det är märkligt hur ögonen ännu tydligare blir själens spegel, när de är det enda man ser. Man behöver inte alls se munnen för att uppfatta ett leende!

Burka
Många västerlänningar drar den muslimska dräkten över en kam och kallar den för ”burka” men det är helt galet. Burka är nämligen Afghanistans speciella kvinnodräkt. Den är heltäckande från topp till tå och har ett nät för ögonen. I Afghanistan är den dessutom blå. Här i Saudiarabien ser man nästan aldrig någon med en riktig burka.
(På Facebook har det cirkulerat en bil klädd i blå burka med nät, och rubriker om att kvinnorna nu får köra bil i Saudiarabien. Roligt skämt, men fel land…)

Hijab
Det vanligaste muslimska kännetecknet världen över är väl huvudsjalen, som draperas efter alla konstens regler och täcker huvud, hals och axlar. Den heter hijab.

När och för vem?
Nu till den saudiska kvinnan och hennes klädkoder. När måste hon vara täckt, när får hon visa sig och för vem får hon visa sig?
Ja, här går reglerna väldigt isär, mellan olika regioner och mellan olika familjer. Det är släktens överhuvud som sätter gränserna, och här förekommer allt ifrån att kvinnorna inte behöver täcka ansiktet alls, till att de inte får visa en enda hudflik, vilket innebär både heltäckande slöja och svarta handskar.

Strikt religiöst får kvinnor bara beblanda sig med manliga individer som är ”mahram” – dvs någon som man inte kan gifta sig med. Eftersom koranen ser äktenskap mellan kusiner som det idealiska partnerskapet mellan två familjer, går gränsen där. Pappa, bror, morfar och farfar går bra. Men sedan är det stopp. I många familjer har kusiner av olika kön aldrig träffats!
De som är lite mer liberala tillåter kusinerna att träffas på släktträffar – om flickorna och kvinnorna är beslöjade.
Sedan finns det även familjer som umgås med stor öppenhet, vilket innebär att kvinnorna inte ens behöver bära hijab, bara en tunn sjal över håret som markering.

Mot löfte om anonymitet har jag av kvinnor som lever sitt liv här, fått några personliga vittnesmål att dela med er. Läs och förundras.

Amerikanska gift med saudisk man:
”Hos mina svärföräldrar blandar man ALDRIG män och kvinnor. De till och med kollar att ingen manlig individ finns inom synhåll innan en kvinna lämnar huset.
Trots att kvinnan är helt täckt – slöja för ansiktet, handskar, hela paketet!
Vi bor i ett hus med 6 hushåll och på något sätt lyckas männen alltid bli osynliga innan en kvinna går ut genom dörren. I början tyckte jag det var förolämpande, men med tiden har jag insett att det faktiskt är av någon slags missriktad respekt för familjens kvinnor – så att vi ska kunna gå ut utan att känna oss obekväma.
På de tre år jag har bott här har jag aldrig sett mina svågrar och skulle inte veta vilka de är om vi sågs på gatan. Barn skiljs åt från 10-årsåldern i vår familj.”

Saudisk kvinna gift med saudisk man:
”Ena sidan av min familj har blandade släktträffar en gång i veckan, där åtminstone hälften av oss kvinnor är obeslöjade, oavsett vilken manlig individ som är närvarande. På den andra sidan av familjen är de väldigt strikta och skulle inte drömma om att blanda kvinnor och män.
Vi har ordnat det så att vi har blandade sammankomster på torsdagar, och segregerade på fredagar. De som vill umgås med motsatta könet kommer på torsdagar och de som känner sig obekväma med det kan träffa sina manliga respektive kvinnliga släktingar på fredagen. No big deal.”

Europeisk kvinna gift med saudisk man:
”Min familj är strikt men tolerant. Efter två år här slutade jag bära slöja för ansiktet, och det går bra. Man respekterar mitt beslut och jag respekterar deras. Det är inte min plats att försöka ändra på deras tradition.
Men jag måste få berätta en lustighet; en gång mötte vi vår grannfamilj på flygplatsen i Istanbul. Kvinnorna bar inte abaya och hade ingenting på huvudet. Och männen… männen hälsade vänligt på mig och frågade hur jag mådde och om jag trivs med att bo i Saudi!! Det kändes som om vi befann oss på en annan planet! Men när vi landade hemma var kvinnorna åter försvunna bakom svart tyg och männen har aldrig tilltalat mig igen…”

Ung ogift saudisk kvinna:
”Jag är till förtret för många i min släkt, för jag vägrar bära slöja. Men det struntar jag i. Jag vill inte och då gör jag inte det.
Vi har alltid uppdelade släktkalas, och de äldre och konservativa i min släkt har bett mig att täcka mitt huvud precis innan jag går in i kvinnornas festlokal – så att det åtminstone ska se ut som om jag tar av mig den bara för att jag går in bland enbart kvinnor. Men jag gör aldrig det, och det är aldrig någon som bryr sig när det kommer till kritan. Vi bara har de där små fighterna varje gång. Det hör liksom till traditionen numera…”

Jag är så upprörd över det otrevliga ställningskriget mellan Sverige och Saudiarabien, att jag måste tänka på något annat. Det står om Sverige varenda dag i arabisk press, och det står om Saudi varenda dag i svensk press. Vi har ältat situationen på Facebook, i grupper och i forum. Det har känts angeläget att försöka förklara komplexiteten bakom den uppkomna konflikten för alla svenskar som inte kan förstå det saudiska sättet att tänka – (det går inte att förstå om man inte har levt med det en tid), men nu räcker det.
Jag är varken politiker eller mediatränad, och därför blir jag bara arg. Debatterande tar fram markattan inom mig, och henne vill jag inte ens själv umgås med.

Nä, nu ska det handla om det jag utlovade i förra inlägget; Fashion, flärd och fåfänga.

”Sex and the City” utspelade sig visserligen i Abu Dhabi – men som symbolisk bild är det close enough…

Häromveckan planerade jag att skriva om de saudiska männens klädkoder, och när jag letade efter en lämplig bild till det inlägget, fick jag syn på en urläcker teckning med just män i sina ‘thobes’. Så jag kontaktade illustratören och bad om tillstånd att använda hennes skiss. Det blev upptakten till en helt annan dialog än jag hade väntat mig…

Hon heter Julie Johnson och visade sig vara unik på många sätt. En västerländsk kvinna som är professor i modedesign vid ett av Saudiarabiens större universitet för kvinnor! Med eget arbetstillstånd och hemmaman i bagaget! Det går inte av för hackor.

I sitt hemland USA är Julie en eftertraktad modetecknare och illustratör. Under en påkostad kampanj för ett modehus häromåret, täckte hennes teckningar en hel tunnelbanestation i New York…
Hon var i många år professor vid Academy of Art University Fashion Program i San Francisco, och har varit verksam inom flera av modebranschens olika områden (art direction, fashion styling, fashion design).
Som konstnär har hon haft framgångsrika utställningar och hennes verk ingår i Oprah Winfreys privata samling.
När jag fick veta allt detta blev jag jättenyfiken. Hur hamnade hon i det här landet, och vadå modedesign, i Saudiarabien…?

Sedan augusti 2014 bor Julie i kuststaden Jeddah vid Röda Havet. I Jeddah råder ett helt annat klimat än i Riyadh, inte bara vädermässigt. Det är en friare stad, mer tillåtande och med ett öppnare socialt liv (inom vissa ramar, givetvis – det är fortfarande Saudiarabien…). Och där undervisar hon alltså saudiska kvinnor i modedesign.

– Jag är en äventyrare på många sätt. Min man och jag har rest mycket, varit runt i både Asien och Afrika, men aldrig tidigare i mellanöstern. Vi har alltid drömt om att någon gång bo utomlands, så när jag blev erbjuden att ansöka om den här tjänsten i Jeddah tvekade vi inte en sekund.
– Min man är hemmaman, och jag har inga problem med livsstilen här, som att jag inte får köra bil, måste bära abaya och allt det där. Det är ett äventyr!

Men hur kan man undervisa i modedesign i ett land som gömmer sina kvinnor under svarta tyglager?

– Ja visst är det underbart motsägelsefullt! När jag berättade det för min bror, sa jag att det blir som att vara gästtalare på ett hem för döva… Men det är inte alls så!
– Som vanligt har vi i väst förutfattade meningar men ingen aning om hur det egentligen är i det här landet – hur otroligt begåvade, drivna och målinriktade flertalet kvinnor är. Och att mode är lika viktigt för dem som för alla andra. Här finns allt från supertrendiga fashionistas till dem som inte bryr sig. Precis som vilket land som helst.

– I västvärlden finns ju ett talesätt om att kvinnor inte i första hand klär upp sig för att attrahera män, utan för att imponera på andra kvinnor. De orden får ännu starkare innebörd här i Saudiarabien, där en kvinna tar av sig sin hijab eller niqab enbart framför sin man, bror eller far.
– I den här kulturen frodas det sociala livet kring fester och sammankomster med enbart kvinnor. Och då åker abayor och slöjor av. Då är det djupa urringningar, rygglösa klänningar och skyhöga klackar (”nosebleed high heels”) som gäller.
– Där ger de varandra komplimanger med uttrycket ”Mashallah”, som betyder ”jag är inte avundsjuk utan beundrar bara vad Allah har skapat på dig, genom dig, med dig”.

– Så under abayorna döljer sig en del riktiga modelejoninnor med både smak och pengar. De reser mycket till Europa och USA med sin familj, har en säker blick för design och trender, och är väl bevandrade i modevärlden.  

Ja det är väl dessa kvinnor som söker sig till utbildning inom mode och därför hamnar i din klass?

– Självklart är det så. Och det är ju huvudsakligen dem jag pratar om. Sedan finns det givetvis många kvinnor, här liksom överallt i världen, som inte har råd eller intresse att bry sig om mode eller designkläder.
– Jag vill säga till var och en av dina bloggläsare: låt dig inte luras av vad du läser om Saudi i tidningarna. Det finns mycken kvinnlig urkraft som bidar tiden i det här landet! Dessa unga kvinnor utgör den generation som kommer att förändra livet här över de kommande 20-3o åren. De är inte kuvade – de är välutbildade, världsvana och smarta. Jag applåderar dem varenda dag!

Ok, så småningom blir de modedesigners. Men se’n då – finns det någon arbetsmarknad för dem när de är klara med sin utbildning? Har Saudiarabien någon modeindustri?

– Inte någon större tillverkande industri, men modebranschen i vidare bemärkelse är  enorm. Saudiska kvinnor älskar kläder, och som du vet finns alla kända märken i butikerna här i landet. Liksom de stora internationella butikskedjorna.

Ja, det kan jag intyga. H&M är jättestora i varenda köpcentrum, tillsammans med allt från Prada och Dior till Lindex. Ursäkta mig Julie, fortsätt:

– En inhemsk verksamhet som börjar smyga igång är dock abaya-design! Allt eftersom abayorna blir mindre konservativa, dvs får alltmer inslag av mönster, dekorationer och färger, har kvinnor börjat starta egna – om än blygsamma – verksamheter med design och tillverkning av abayor.
– När det gäller egendesignade ”vanliga” kläder går kvinnorna till en souk (arabisk marknad) och väljer ut tyger, som de sedan tar till en manlig skräddare. Han är oftast en skicklig hantverkare från Indien, Pakistan eller Filippinerna. Här skulle ju finnas utrymme för kreativa kvinnor att skapa sig en egen modedesign-verksamhet. Men problemet är att flickornas familjer ser detta som ett jobb med låg status och låg lön, eftersom de bara sett de invandrade skräddarna och deras små överbelamrade skrymslen. Ingen framtid för en saudisk kvinna!
– Tyvärr ser de inte möjligheterna. De ser inte att det kan vara embryot till en inhemsk storindustri…

– Det finns faktiskt några saudiska designers som har rönt internationella framgångar, och jag vill speciellt nämna två män och en kvinna. De är utbildade utomlands och huvudsakligen verksamma i Europa och USA. De två manliga är Yahya Bishri http://www.yahyacouture.com och Mohammed Ashi http://ashistudio.com

– Den förste, Mr Bishri, designade bland annat en klänning åt prinsessan Diana. Hon sällskapade ju som bekant med en saudisk man när olyckan tog hennes liv.

         Yahya Bishri på catwalken

– Mohammed Ashi, har å sin sida blivit mäkta populär hos Anna Wintour – chefredaktören för amerikanska Vouge. Hon har som bekant makten att hjälpa eller stjälpa karriärer inom modebranschen – och hans karriär är nu på väg uppåt.

– Razan Alazzouni www.razanalazzouni.com , är en ung kvinnlig designer som är väldigt het bland inte minst bland Hollywoods stjärnor och celebriteter, hennes alster bärs ofta på röda mattan i olika sammanhang. Hon är född och uppvuxen i Riaydh, fick sin utbildning i Boston och bor numera både i Saudi och USA.

TACK Julie Johnson, för en mycket mycket intressant insyn i en för mig okänd del av Saudi!
Jag har lite research på gång för att komplettera materialet till det där inlägget om manlig klädsel, som fortfarande finns kvar i planeringen.. Men ni får tjuvtitta på Julies underbara skiss så länge – den som startade alltihop…

Läs mer om Julie Johnson Art här:
http://juliejohnsonart.com/home.html
https://www.youtube.com/watch?v=BHrkdmIswLI
https://www.facebook.com/pages/Julie-Johnson-Art/189502414942
http://instagram.com/juliejohnsonart