Så har en svensk statsminister för första gången besökt Saudiarabien. Och huanemej sån’t liv det blev härhemma. I saudiska medier uppmärksammades besöket med en gäspning. En notis om att kung Salman har många diplomatiska besök denna vecka, däribland statsministern från Sverige. Sedan handlar den korta texten om hur Löfven i sitt anförande hyllat Saudis arbete med att få ut fler kvinnor i arbetslivet.

Jag tycker faktiskt att han skötte sig bra, just på grund av det han fått typiskt svensk kritik för; på ett diplomatiskt korrekt sätt lindade han in sin kritik i positivt vinklade uttalanden. Jag brukar verkligen inte prisa honom, men i det här fallet uppträdde han betydligt mer statsmannalikt än sin utrikesminister…

Löfven behövde ju inte ägna tid åt att vara diplomatisk även i sitt klädval, som kvinnliga celebriteter på besök i Saudiarabien får göra. Män kan ju klä sig hur dom vill. Eller?

Såja, nu fick jag till en ganska snygg övergång från Löfven till ett oavslutat blogginlägg som jag skrev för något år sedan, när jag fortfarande bodde i Riyadh. Vet inte varför jag aldrig lade upp det, men ibland blir det så med bloggande – det inträffar annat som känns mer aktuellt att skriva om för tillfället. Och så blir utkastet liggande.

Det handlar om mäns klädkoder.

Jodå, det finns sådana också. Saudiska män har en del att foga sig efter. Givetvis har de betydligt större frihet än kvinnorna, män kan klä sig i jeans och tröja på stan om de vill. Däremot får de inte bära korta shorts på offentliga platser! Slutar byxbenen över knäskålen så är det stopp i dörren till såväl köpcentra som restauranger och affärer.
Och det gäller alla, även västerlänningar – något som inte alla känner till när de kommer hit första gången. Men de blir varse, var så säker! Och shorts överhuvudtaget, korta eller långa, vid ärenden i offentliga byggnader (myndighetskontor, banker etc) är inte att tänka på.

De saudiske mannen kan således gå klädd i ”vanliga” kläder om han vill, men det är undantag snarare än regel. Saudierna är milt uttryckt stolta över att vara saudier, och visar det genom att i alla sammanhang bära sin traditionella dräkt. I skolan är den obligatorisk.

Klädedräkten är en komplicerad historia i flera lager. Underst bärs en vit tröja och en slags vita långkalsonger, och ovanpå detta det långa vita ”lucialinnet”. Thawb på arabiska, thobe på engelska. Genom olika detaljer kan detta plagg faktiskt avslöja vilket arabiskt land mannen kommer ifrån. Med eller utan krage, ficka, knäppning osv.

Sedan har vi huvudbonaden. Dess ursprungliga funktion var att skydda beduinfolken från solens brännande strålar. När så krävdes virade man den också runt ansiktet som skydd mot sandstormar.

Den arabiska huvudsjalen för män har tre olika namn. Keffiyeh, shemagh och ghutrah. Skillnaden är både geografisk och materialmässig, och namnen har olika ursprung men har med tiden flutit ihop alltmer.

En ghutrah är traditionellt vad män i gulfstaterna bär. Den är antingen rödvitmönstrad eller helt vit. En ghutrah hålls kvar på huvudet av en repliknande svart krans, en agal. Den sägs ursprungligen ha varit ett riktigt rep, som beduinerna använde till att binda sina kameler med. När repet inte var i tjänst virades det runt huvudsjalen, som en beduinkrona.

Vem minns inte Peter O’Tooles guldglänsande huvudbonad i Lawrence av Arabien? Det är en sak som jag inte lyckats få svar på; var de så där tjusiga på den tiden, eller är det Hollywoodpimpat? När ändrades annars utseendet till dagens simpla svarta snodd?

Jag har t o m frågat sakkunniga som jobbar med mode i Saudi, men fått undanglidande svar. Man får sådana här, ett arabiskt fullblod säger aldrig ”jag vet inte”. Aldrig!

Inte heller ”kan inte”, eller ”det går inte”. Egentligen hör man aldrig ordet ”nej” överhuvudtaget. Man säger ”mafi mushkila” (inga problem) eller det klassiska ”bukra inch’Allah” (imorgon, om Allah vill).

Så därför kan jag inte ge er den upplysningen, om nu någon skulle undra. Kanske var det därför jag aldrig lade upp detta inlägg från mitt bloggande i Saudi. Jag väntar nog fortfarande på svaret.