Maken kom hem från jobbet och sa ”Have you seen the news?”
”Nej, vadå då?”
”Två amerikaner har nyss blivit skjutna nere vid King Fadh-stadion när de skulle tanka bilen. En död. Den andra lindrigt skadad.”
Det var en väldigt otäck känsla. Så vardagligt, tanka bilen. Men bli skjuten är inte vardagligt… Och amerikaner. I Riyadh. Just nu. Inte bra.

Bild från brottsplatsen igår (Foto Arab News)

Tankarna började snurra. Har ISIS kommit hit nu? Var det den där ensamme fanatikern som såg sin chans? Han måste ju finnas inom Saudi.
Kan detta hända Steve nästa gång han tankar? Kan det hända mig när jag är ute och shoppar med någon väninna?

Ja det kan hända. Det kan hända när jag julhandlar på Drottninggatan nästa månad. Det kan hända närsomhelst, varsomhelst. Det är liksom terroristernas affärsidé, att man aldrig vet.

Alltså är det totalt bortkastad energi att vara rädd. Det enda jag kan göra för att vinna min egen lilla personliga seger över dem, är att inte vara rädd. Att inte låta dem begränsa mig. (Mer än normal försiktighet, såklart.) Vi är lika trygga eller otrygga här som någon annanstans i världen. Kanske tryggare, för här är man väldigt väldigt på tå, och skoningslösa mot allt som luktar terrorism.

Gärningsmannen skottskadades och greps på platsen. Det sista han kommer att få se här i livet är stupstocken på Chop Chop Square.
Senare på kvällen kom uppgifter om att attacken inte hade någon terroristkoppling. Det var en personlig dispyt, ett hämnddåd av en saudier med dubbelt saudi/amerikanskt medborgarskap och drogproblem. Han hade nyss fått sparken från det militära utbildningsföretaget Vinell Arabia, där även de amerikanska offren var anställda. Mer än så har vi inte fått veta än. Arab News
Men att en amerikan skjuter en annan amerikan är ju inte precis ovanligt. Även om det är mer sällsynt att det sker i Arabien.

Den här händelsen triggade igång skriverier och lokala bloggkommentarer om terrordåden för 11 år sedan här i Riyadh, då just Vinell-basen (The Vinell Corporation Compound) var ett av tre mål för ett AlQaida-attentat som sammanlagt dödade 39 personer och skadade 160.
Förutom Vinell bombades två västerländska compounds med övervägande amerikanska invånare.

Det ena var vårt compound.

Den 12 maj 2003, strax efter klockan elva på kvällen rullade två jeepar med självmordsbombare genom de dåvarande grindarna. Säkerhetsvakterna sköts ihjäl och man fortsatte genom compoundet ner till en plats alldeles utanför vårt hus. Där detonerade bilbomben.

Den gången togs man på sängen. Men Saudi väcktes av smällen. Man började dammsuga landet i jakt på AlQaida-anhängare, och sprängde ett otal terroristceller. 600 misstänkta terrorister tillfångatogs och mötte sina öden.

Här i compoundet städade man upp efter förödelsen, och säkerheten höjdes till en rigorös nivå. På tomterna där de bombade husen låg har man som en gest av respekt inte byggt nya hus, utan istället anlagt en gräsmatta och en fontän.
Idag bor bara ett par amerikaner i det här compoundet, vilket väl är att betrakta som en trygghetsfaktor…

Ja, där fick ni en annorlunda rapport från livet i Saudiarabien. Gårdagens händelse tog fram min mörka sida. Nästa gång ska jag berätta om vår semestertripp genom öknen till Bahrain. Det blir betydligt glättigare.