Jaha, så ska jag snart sätta mig på planet från Arlanda. Men nej, inte till Saudi – än. Nu ska jag bara skutta över till Oslo för ett jobbmöte imorgon.

Däremot är det nu mindre än två veckor kvar till Den Stora Avresan. 11 dagar för att vara exakt. Och det känns som om det är alldeles för mycket kvar att göra. Raden av gula äppelformade notisar på bokhyllekanten minskar inte i den takt jag vill. För varje uppgift jag kan ta bort, tycks två nya komma till.
De stora svepen är dock klara.

√ Visumhandlingarna inlämnade, med stämplar och bilder och underskrifter.
√ Lägenheten uthyrd.
√ Dagmamma till bilen ordnad.
√ Flyttfirman bokad för att hämta resten av våra personliga ägodelar till magasinering.
√ Städning beställd.

Men vad ska jag ha på mig på planet till Riyadh? Jag har förstått att man brukar ha Abayan i handbagaget och en stund före landning är det dags att dra på sig den. Steve, som har rest sträckan några gånger, har berättat att det plötsligt uppstår en oändlig kö av kvinnor till toaletterna och sen kommer en i taget ut därifrån draperad i svart.

Intill dess är man klädd som på en vanlig flygresa. Och jag fryser alltid på flygplan. Så jag måste bulla på mig för att inte frysa, sen ska jag krypa in i en Abaya och landa i 40 graders värme. Hm.

Detta, mina vänner, är lite grand jag i ett nötskal. De stora problemen klarar jag av utan att blinka, medan de små bekymren stressar mig.

Nåväl, nu börjar jag med att packa kabinväskan för Oslo. Ingen Abaya där i alla fall!